Ryktbart
– Äntligen ses vi som den idrott vi är, säger Marcus Ljungqvist, ordförande i Linköpingsföreningen Gerstorps Ryttarsällskap.
I 25 års tid har Svenska Islandshästförbundet försökt att bli erkänt som ett ”riktigt” idrottsförbund, men ansökan har alla gånger en sådan kommit in fått avslag. Tills i år.
– Det här är stort för de aktiva ryttarna och för föreningarna, säger Marcus Ljungqvist, ordförande i Gerstorp Ryttarsällskap samt mångårig aktiv tävlingsryttare och ledare, domare och instruktör.
Han har kämpat länge för att islandshästridning ska bli jämställt med andra sporter och medlemmar i RF.
– Under alla mina år som föreningsaktiv i min idrott har jag alltid sett den som just en idrott. Det gjorde jag redan i föreningen Gautis ungdomssektion i mitten av 80-talet, senare som redaktör för föreningstidningen och när jag utbildade mig till domare och instruktör var det självklart att sportutövandet i min idrott var drivkraften. Sak samma när jag suttit i alla möjliga styrelser och utskott i föreningar, distrikt och på riksnivå, säger Marcus Ljungqvist som varit aktiv i islandshästförbundet i 35 år och där han även deltagit i förbundets beredningsgrupp inför RF-ansökan.
50-årige Marcus driver Stenholmen Islandshästcenter med gårdshotell och restaurang tillsammans med hustrun Emma. Familjen Ljungqvist köpte Gerstorp 2003 och har sedan dess utvecklat och omvandlat gården till ett av Sveriges största islandshäststuterier med över 100 hästar, plus ridhus, stall och tävlingsbanor.
– Det här fanns absolut inte i mina tankar som barn. Mina föräldrar hade ingen hästbakgrund och jag red inte. Däremot blev min lillasyster Mia galet intresserad som sexåring. Så småningom fick hon en islandshäst, men det var bara för att mamma var rädd för hästar och på en mässa såg en islandshäst som såg snäll ut, säger Marcus med ett skratt.
Glatt berättar han också om sin första kontakt med ridning. Då var han 13 år och ville prova på bara för att imponera på några tjejer.
– Men känslan på hästryggen, ja det var det häftigaste jag hade varit med om. Sen började jag på ridskola som 14-åring.
Han lärde sig mycket på Island också. Då var han 20 år och jobbade ett år som lärling hos ett känt tränarpar.
– Efter det satsade jag och mina föräldrar på en hästgård med inackorderingsstall utanför Alingsås och drev den i tio års tid.
Marcus förklarar islandshästens fördelar: först och främst är den med sina gem gångarter en utmaning ridtekniskt, sen är den väldigt godmodig, oerhört rörlig och atletisk, är ganska självsäker och explosiv.
På 90-talet var Marcus så framgångsrik som tävlingsryttare att han även blev svensk mästare i islandshästgrenarna tölt och stilpass.
Men det var då och i dag vill han hellre tala om det stora som hänt med RF-anslutningen.
– Ett stort erkännande för vår idrott. En person som rider islandshäst har nu samma rättigheter och möjligheter som en person som spelar fotboll eller tränar simning. Att vara med i RF ger oss tillgång till den kompetens och de resurser som finns inom SISU idrottsutbildarna och Bosön. Vi får också möjlighet att ta del av de ekonomiska resurser som staten årligen avsätter till den svenska idrottsrörelsen.
I helgen som gick arrangerade Gerstorps Ryttarsällskap Östsvenska mästerskapen på Gerstorp.