– Söktrycket hos oss är enormt och det har det varit de senaste åren, så vi skulle kunna ha dubbelt så många ryttare om man ser till antalet sökande, säger Cathrine Andersson på Valla ridklubb.
Även andra ridskolor i Linköping beskriver uppåtgående siffror och ett pusslande i att ge plats åt så många som möjligt. Men ridskolorna nämner också pandemin som ett stort hinder som tvingat dem att tänka om.
– I början av pandemin sa vi att vi inte skulle ha mer än åtta i varje ridgrupp och systemet med igenridning (ta igen missade lektioner) tog vi bort, berättar Christine Esping på Rappestad Ridskola.
Trots pandemin har de flesta ridskolor kunnat ha sin verksamhet igång. Enda undantaget är Smedstad ridportscenter som under några veckor fick pausa vuxengrupperna.
– Vi fick vara lite kreativa så vi hade mer teori och ridlektionerna fick eleverna istället ta igen under julhelgen, förklarar ridskolechefen Josefine Linder.
Att ridsporten lyckats behålla, och även i många fall, fått fler utövare beror enligt Cathrine Andersson på ridsportens tillgänglighet. Medan andra aktiviteter tvingats pausa har ridsportens etablerade säkerhetsavstånd gett möjligheten att på ett säkert sätt kunna aktivera sig, något Andersson ser som en nödvändighet.
– Ett ord jag vill använda är meningsfullhet, det har varit meningsfullt att träffa hästar och röra sig på en smittsäker plats där säkerheten alltid har hög prioritet och därmed gör det tryggt att rida.