Vi har bestämt tid för intervju i verkstaden i Kil utanför Karlstad. Det är full fart, ett antal färdiga och mindre färdiga bilar står på olika lyftar och väntar på behandling. Mikael Gustafsson, Ramonas chefsmekaniker i teamet, har sin verksamhet här.
Ramona kommer och hälsar, ber om ursäkt för att ett möte just innan vårt dragit ut på tiden.
Inne i ett litet konferensrum står en teve på, en film med Colin McRae snurrar. På väggarna hänger det fullt med rallybilder. Det är inte svårt att förstå vad som är hennes stora passion här i livet.
Hon slår sig ner med en kopp te och en smörgås med tre stora leverpastejbitar på. Det är lunchen.
– Jag är van. Det är mycket möten nu, ler hon.
Vann fem av nio sträckor
Ramona Karlsson blev, tillsammans med kartläsaren Miriam Walfridsson, säsongens snackis i rallysporten. Deras stora genombrott kom i de två sista SM-tävlingarna, i Linköping och Uppsala, där de knäppte alla de stora namnen på näsan gång efter gång.
I Linköping vann de fem av nio sträckor och slutade trea.
I Uppsala vann de hela tävlingen.
Därmed blev Ramona den första kvinnliga föraren genom tiderna att vinna ett SM-rally.
– Det är klart att det var stort, absolut. Och en fruktansvärt skön revansch.
Hur då?
– Under den tid vi åkte i andra klasser möttes vi hela tiden med respekt och glada miner, alla tyckte det var kul att vi var med. Men när vi klev upp i den värsta klassen tycker jag att det ändrades radikalt. Det var rätt mycket skitsnack och det var tufft att behöva ta det.
– När vi då sen kunde vinna vår första sträckseger totalt där i Linköping, det var en oerhört skön känsla. Vi bara skrek i bilen av glädje och lättnad.
Hade det inte varit för en punkt-ering på en sträcka hade de säkert vunnit rallyt totalt redan då. Men segern kom istället i nästa tävling, i finalen i Uppsala.
– Fantastiskt. Avslutningen på säsongen kunde givetvis inte blivit bättre.
Men nu lämnar hon alltså sporten hon älskar så. Och responsen har inte låtit vänta på sig.
– Det har faktiskt blivit starkare reaktioner än jag kunde tro när jag gick ut och berättade det här. Jag blev faktiskt uppriktigt vemodig av att läsa en del av det. Folk skrev att de tyckte jag gjort så mycket för hela sporten och många blev besvikna över att jag skulle lägga rallyt på hyllan. Att få läsa sånt är ju förstås jättevärmande, men på ett vis känns det lite ledsamt.
Arenaidrott
Så varför lämnar du nu?
– Rally kommer alltid ligga mig väldigt varmt om hjärtat, så är det. Och får jag inte ihop till den här satsningen på rallycross så, vem vet, då kanske vi fortsätter med vår bil. Att köra båda grenarna skulle vara önskescenariot.
– Men ska jag tänka långsiktigt och på en lång karriär i motorsporten tror jag att det är helrätt för mig att just nu bygga upp någonting som kan bli ganska stort framöver. Jag vill utomlands och köra igen och då är rallycrossen ett perfekt alternativ. Det är en arena-idrott, det är lättare att skaffa sponsorer, det är lättare att göra events, det är större mediabevakning och det är många som tar det här klivet just nu.
Hur stor del av de här pengarna är klara nu?
– Inte mycket. Jo, en del, men absolut inte allt. Men jag är förhoppningsfull, jag tror på det här, annars skulle jag inte gett mig in i det. Jag har slängt ut många krokar och har fått ett positivt bemötande, men man ska aldrig ropa hej förrän man har kontraktet klart i handen. Mitt mål är att hyra in mig i ett team, att dra igång helt eget hade blivit för stort.
När börjar säsongen?
– Rykten säger i april, men kalendern ska spikas den 1 december. Och den ska köras på tre kontinenter för att det ska få vara ett VM, men de flesta tävlingarna ska gå i Europa.
Petter Solberg, Ken Block, Mattias Ekström kanske. Det blir tuff konkurrens?
– Otroligt tufft. Och jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften, men skulle inte ge mig in i det här om jag inte trodde att det passade mig. Jag har kört rallycross förut, som junior, och var startsnabb, jag var inte rädd för att ge mig in i närkamper och tror jag har rätt förutsättningar.
För att återkomma till din rally-karriär. Du, och Miriam, har ju varit med i SM ett antal år men ofta så att säga åkt i kön. Ni har inte gjort resultat, inte förrän andra halvan av den här säsongen. När skulle du säga att det knäppte till?
– Jag ska inte skylla på något, men vi hade länge tekniskt strul med bilen när vi åkte otrimmat 4WD, det var en orsak. På några tävlingar satte vi topptider men det räckte inte alltid till mål. Vi visste att farten fanns, men det räckte sällan hela vägen. Dessutom hade jag en kaotisk tillvaro där jag fick hålla för många trådar själv och knappt var förberedd för att köra när jag stod på startlinjen. När vi gjorde de första VM-tävlingarna förra året så kunde jag en timme före start sitta och fundera på om alla i teamet hade fått hotellrum klart. Jag var inte alls fokuserad på det jag skulle göra i bilen, i Argentina kraschade jag på första sträckan för att huvudet inte var med på det sätt det måste.
Låg tvåa
– Den smällen lärde jag mig mycket av och insåg att jag var tvungen att släppa en stor del av jobbet i teamet. Så det var först i Nya Zeeland, i tredje tävlingen, som jag kunde kosta på mig att ha några lugna dagar innan tävlingen och verkligen ladda.
Då kom också resultaten. Duon låg tvåa i klassen och var på väg mot något riktigt bra. Men då brann bilen upp.
– Det var givetvis en stor smäll, men vi gick vidare och lärde oss mycket av det som hände under denna säsong. Framförallt just det att jag måste lägga min energi på rätt ställe och hitta fokus och harmoni. Och det betalade sig till slut den här säsongen, när vi fått tillräckligt med tävlingsmil och lärt oss bilen, då kom tiderna och resultaten.
Som tjejer i en mansdominerad sport har ni förstås haft det tufft och fått kämpa hårt. Men ni måste också haft fördelar av det?
– Absolut. Jag känner absolut inte ”stackars mig för att jag är tjej”, tvärtom. Alla som håller på med motorsport, oavsett vilken nivå det är, jagar sponsorer. Ständigt. Och då gäller det att hitta det unika med sin satsning, för att få dem på kroken.
– För oss har det just varit det, att vi är tjejer, som gjort oss unika. Även om det i början var en nackdel och riktigt svårt att få sponsorerna att tro på att vi kunde mäta oss med killarna. Man blev liksom testad hela tiden, vi har fått bevisa för alla hela tiden att vi verkligen kan det här.
Har startat forum
Vid sidan av rallykarriären har du många titlar på sitt visitkort. Stunt-förare?
– Ja, det är ett tag sen nu, men den senaste var i en film av Eva Röse där hon spelade Maria Wern. Mitt uppdrag var bland annat att köra genom ett räcke, göra massa snurrningar, köra chicken race mot en långtradare och så vidare. Det var kul.
Föreläsare?
– Vanligaste temat har jag kallat ”vill man så kan man”. Jag är ett levande exempel på att man kan lyckas trots att man haft väldigt många förutsättningar emot sig från början. Jag vill visa att det är viktigt att ha en vilja, att brinna för det man gör och inte ge upp. Om det så gäller i idrott eller arbetslivet.
Förarinstruktör?
– Jag kom just hem från två veckors jobb med det, bland annat ihop med Rickard Göransson och Björn ”Nalle” Johansson, och det är jättekul. Det kan vara återförsäljare som ska lansera en ny bilmodell, eller företag som har anställda som är ute mycket på vägarna och behöver lära sig mer om säkerhet.
Du har också startat ett forum för motorsportstjejer, Young Female Drivers. Vad är det?
– Det är en grupp på sju tjejer mellan 15-20 år som vi har tagit ut efter att de fått ansöka och som nu träffas regelbundet. Jag försöker dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra tjejer inom motorsporten. Det ger mig väldigt mycket energi, samtidigt som jag hoppas tjejerna stärks av det.
I ena hörnet av verkstaden står hennes rallybil, en Skoda WRC. Den är värd ett par miljoner, men Ramona har inte velat sälja den. Inte än.
– Det är några som varit och huggit på den, så jag tror inte att den ska varaså svårsåld. Det är ju tjejkörd också, det är ju bra...
Hon ler när hon säger det.