Vi tar den lilla elefanten i rummet först. Det är en viss åldersskillnad mellan Henrik Appelskog, 45, och hans förare Tom Kristensson, 28, som bildar en framgångsrik besättning i – Junior-VM. Men:
– Junior-VM kan du köra till det år du fyller 29 år. SM är till 25 år och EM till 27 år. Det räknas bara på föraren. Kartläsaren kan vara hur gammal som helst, så länge han tar sig i och ur bilen, säger Henrik och skrattar. Kartläsare blir oftast bättre med åren när de skaffar sig mer rutin.
– Tom hörde av sig till mig för tre år sedan och då sa han att han letade efter en 25-årig kartläsare med 20 års erfarenhet, men han hittade ingen. Då fick det bli jag.
Många som börjar med rally har kanske kört gokart eller ungdomsrally - rally med handledare. Tom Kristensson tog en annan väg - han började när han var 18 år:
– Pappa tävlade på låg nivå. När jag fick körkortet så var det ut i skogen och köra, men jag insåg att det kanske inte var det säkraste sättet att ta sig fram på. Jag kände att det var en ganska bra idé att skaffa en bil med all säkerhet. När jag började hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle sitta här idag efter att ha vunnit finska rallyt, säger han med ett leende.
Förutom rallyn jobbar Tom med 50 olika företag och även på en grossistfirma. Han föreläser om sin livsresa och allt kretsar kring rallyn och där ligger 100 procents fokus. Henrik jobbar på bilfirma och har familj - en familj som är väl medveten om hans passion:
– Både farsan och brorsan körde. Det är inget intresse som kommit, det har bara funnits. Det låter kanske kaxigt, men jag gjorde klart för min sambo redan när vi träffades att det här är en stor del av mitt liv. Då var jag inte på den nivå som jag är nu och jag var inte borta lika mycket. Nu kan jag vara borta någon vecka i stöten. Min sambo tycker att det är kul att det går bra. Min dotter, snart 14 år, tycker att det är tråkigt när jag är borta, men de vet hur jag blir, säger han och blir tyst en kort stund: – För några år sedan var jag sugen på att åka och titta på tävlingen i Finland men bestämde mig för att vara hemma med familjen i stugan i skärgården. Men efter den veckan sa de båda: "Nästa år åker du på tävlingen istället". Jag var inte mycket till sällskap med rallyradion i telefonen och sträcktiderna framför mig på iPaden. Vi har gjort en deal. Jag tjatar inte med min sambo på rally och hon tjatar inte med mig till Ullared, skrattar han varpå en lika skrattande Tom skjuter in:
– Det står "NÖRD" inristad i pannan på en.
Med Henrik boendes i Motala och Tom i Hörby är det ett visst avstånd men utgör inget problem. Mycket hanteras över telefon och duon hörs nästan varje dag:
– Vi pratar inte varje dag men vi messar. Då är det mer på kompisnivå. Man är så illa tvungen att vara kompis, skämtar Henrik.
Tom fortsätter:
– Vi får många mail som vi skickar till varandra. "Det här kollar du och det här tar jag" och så vidare. Så fort det är något hörs vi av, oavsett vad det är, säger Tom.
Inför en tävling pluggar Tom sträckor genom att kolla gamla filmklipp, tillgänglig data och statistik. Henrik har ett administrativt ansvar för duon:
– Det är papper som ska fixas, möten, säkerhetsgenomgångar, besiktningar av både bil och kläder men det viktigaste är rekognosceringen inför en tävling, säger han.
– Den gör vi i en vanlig bil. Vi kör sträckorna två gånger. Första gången säger Tom hur vägen ser ut och jag tar noter. Andra gången filmar vi och då kan vi korrigera några noter som gjorts. Sedan blir det mer genomgång på kvällarna då vi kollar på klippen.
En tävlingsvecka är intensiv. Den inleds oftast på plats på en måndag och fortsätter till måndagen därpå då de kommer hem. Henrik säger att avkoppling under den veckan är svårt. Tom säger att han kan hitta minuter då han kan koppla bort. Men:
– När vi kör transporten mellan sträckorna blir det lite dötid. Då kan vi lyssna på musik och sitta och snacka. Vi kanske stannar på någon mack och tar en kaffe. Sedan "slår vi på" när vi kommer till sträckan igen. Men någonstans är man alltid påkopplad innerst inne, säger Tom.
– Det tar några dagar att återhämta sig. Vi brukar säga att man blir "rallybakis". Det är så mycket koncentration och fokus under en tävling. När allt släpper blir man... mör, säger Henrik.
De två reser tillsammans utan själva rallybilen. Den tillhandahålls av teamet, M-Sport. De har hand om samtliga bilar i serien och alla är identiska. Det är samma fjärding, däck, bränsle och motor. För maximal rättvisa lottas databoxarna ut inför varje tävling och mekanikerna skiftar mellan besättningarna. Duon talar sig varma om systemet, som gör att det blir upp till individerna – besättningarna - att avgöra tävlingen.
– Det är ingen som kan köpa sig bättre förutsättningar. Ingen kan hyra in duktigare mekaniker, säger Henrik och utvecklar:
– Man kan trycka lite på stötdämparna och ändra lite fjädring. Men det är det. Det kommer 14 bilar till tävlingen och de sköter om dom under tävlingen och sedan tar de hand om dom efter tävlingen.
Med en tävling kvar – i Wales första helgen i oktober – leder Tom och Henrik JVM-serien (JWRC), en poäng före spanjorerna Jan Solans Baldo och kartläsare Mauro Barreiro Zas.
– Tills dess gäller jobb. Det kostar en och annan slant att hålla på med det här, säger Tom. Det är en livsstil.
Idag föreläser han om sin livsresa och hur han har kommit till den punkt han är idag. Han visar en bild från 2012. På den ser jag en kille som inte alls påminner rallyföraren framför mig. Men det är samma person. Toms personliga resa förvandling har varit stor – och nu gör han det han älskar allra mest:
– Kan jag göra detta så kan vem som helst göra det. Ingenting är omöjligt. Det finns inga gränser över huvud taget. Det handlar bara om vilja, säger han.
Tröttnar ni aldrig? Hur går tankarna när ni har en dålig dag?Duon skrattar spontant.
– Det är klart att det händer att man står i skogen med en trasig bil och undrar vad sjutton man håller på med. Men dagen efter kollar man på klipp på nätet och då blir man sugen på att åka igen, säger Henrik med ett leende.
– Jag skapar mig minnen att tänka tillbaka på som bekräftar saker för mig. Som nu när vi gick i mål på sista sträckan i Finland, håret ställer sig på armarna bara jag tänker på det. Där och då vet jag att det jag gör är helt rätt. Det är det häftigaste som finns. Det finns ingenting – ingenting – som kan mäta sig med det här, säger Tom.
Det är inte svårt att tro de två när de sitter i varsin fåtölj och skrattar. En deltävling står mellan Tom Kristensson och Henrik Appelskog och JVM-titeln.
I oktober vet vi hur det gick.