Vi tar en sak i taget. Johan är uppvuxen i Stora Mellby utanför Nossebro i Västergötland.
– Har du sett tv-serien Uti Bögda? Kyrkan de är i ligger i Nossebro och där har jag konfirmerat mig, säger han och ler.
Efter grundskolan gick flytten till Anderstorp för motorsportsgymnasiet. Redan där fick han mycket erfarenhet från många olika grenar.
– Man fick hur mycket praktik som helst och jag skruvade som 16-åring i rally-SM och halkade sen in i Clio cup.
Erfarenheten gav många kontakter och han började fundera på något äventyr utomlands när skolan var över. Men drömmen sprack en olycklig sommarkväll.
– Fem dagar efter studenten krockade jag med en älg och bröt nacken. Jag tappade motoriken i ena sidan, blev till en viss procent invalidiserad och gick på rehab ett halvår. Men jag hade samtidigt tur, det var inte långt ifrån att jag blev helt och hållet förlamad.
Händelsen satte utlandsplanerna på parkering och istället fick han arbetsträna hos en Volvohandlandlare. Han ställde också upp i yrkes-SM för personbilsmekaniker och gjorde det bra.
– Jag var yngst av alla men slutade trea. Jag tog det som en bekräftelse på att man faktiskt fattat det här spelet.
Han sökte sig till Volvos racingteam Polestar men i den vevan ringde Mattias Andersson och erbjöd jobb i hans STCC-team.
– Jag tackade ja direkt. Min syster bodde i Linköping då och jag flyttade in och sov på en madrass i ett halvår.
Det blev fem säsonger i STCC. Under de åren fick han också möjlighet att testa en del andra äventyr.
– Jag har varit mekaniker med Porsche under två upplagor av East African safari Classic. Det var fantastiska upplevelser att få jobba på rally i Kenya och Tanzania.
Under åren växte viljan att starta något eget. Och där är han nu.
Sen ett par år tillbaka driver han sitt eget företag där han sköter, servar och reparerar ett antal rallybilar. I hans garage står just nu tre rallybilar och ett objekt som ska byggas till en racingbil.
– Jag har samlat på mig många kontakter och även om det här är en väldigt smal bransch så kände jag att jag hade på fötterna när jag drog igång. Jag har specialiserat mig på R5-bilar som är ganska komplexa att hålla på med. Jag hade en bil att börja med och när den kom in så gav det ena det andra.
Nu består uppdraget i att ansvara för de tre bilarna på heltid mellan tävlingarna i rally-SM.
– Det tar väldigt mycket tid att sköta en sån här bil. Jag brukar säga att tio mils tävlingsfart ger 40 timmars jobb i garaget. Ungefär så. Och för mig är det viktigt att allt är i absolut toppskick. Det är ett stort ansvar, det vilar ju faktiskt på mig att ägaren av bilen inte tvingas bryta en tävling på grund av tekniska problem. Och än så länge har det gått bra.
Det fanns en tid när han själv tävlade rätt flitigt i en rallybil. Men den tiden finns just nu inte.
– Jag hinner inte med allt. Jag ska dessutom gifta mig i sommar, så.., säger han och ler.
Sen fortsätter han:
– Jag tycker faktiskt det är lika kul att stå vid sidan av vägen. Jag gläds nog mer när det går bra för andra, och helst de jag har bilansvaret för. Då blir det ju dubbel belöning på något sätt.
Innan vi skiljs åt passar han på att poängtera en viktig sak.
– Utan bra vänner och förstående familj skulle jag aldrig kunna hålla på med det här. Jag skulle vilja nämna alla vid namn men då kanske jag glömmer någon. De jag tänker på vet vilka de är och de är ovärderliga.