Lacken på den himmelsblåa Renault Gordinin blänker i solen.
Mats Hermansson putsar en sista gång innan det är dags för Håkan Örnerdal och sonen Niclas, tillika co-driver, att ta plats för att rulla bort till start.
Trots att den gemensamma åldern i bilen passerar 120 livsår blänker det en lekfull förväntan i ögonen på far och son.
Ett påslag av spänning, men lika mycket en infriad längtan att äntligen få tävla igen efter pandemin.
– Och jättekul att göra någonting tillsammans. I vanliga fall är det Mats som åker med pappa, men jag hoppade in idag, säger Niclas.
I mål, när dyrgripen är parkerad, diskuteras och analyseras körningen på banan med en självkritisk Håkan.
– Det var någon sekund som vi missade i en kurva. Vi gick in med framhjulen och fick inte sladd. Det blev lite yvigt, säger veteranen.
Tar du på dig det eller är det juniors fel?
– Haha. Jag kunde kört lite med handbromsen så att jag fick sladd. Det blev fullt omslag.
– Vi tappade fart där, konstaterar Niclas.
2014 köpte Håkan Örnerdal sin 65 Renault 8 Gordini, men har kört och tävlat sedan tidigt 60-tal.
Uppenbarligen är det ett gift som är svårt att bli av med.
– Första tävlingen var 1963. Sedan höll jag på till pappas pengar tog slut. Sedan fick jag ett återfall. Jag fick låna en sådan här bil 1971, men sedan har jag inte åkt fram till 2014, säger Håkan.
Som bestämde sig för att köpa den ljusblå pärlan för sju år sedan.
– Jag är med i en Renault-klubb. Där stod den här bilen och det satt en liten lapp: "till salu". Det var bara att pynta.
Det är inget billigt nöje?
– Därför jobbar jag fortfarande, säger Håkan med ett leende. Det är inte lätt att få tag på grejor, men jag har kompisar här i Sverige. Det brukar ligga lite grejor på hans hyllor och sedan finns det i Frankrike.
I vanliga fall blir det en handfull tävlingar varje år men under pandemin har det inte blivit så mycket som Örnerdal vill.
Det gjorde att suget var extra stort att släppa loss på Himmelstalund i lördags.
Hur är han att sitta bredvid, Niclas?
– Han kör bra, men jag blir lite skraj. Det går fort om man inte är van. I den här tävlingen är det inte så viktigt att vi är samspelta. Jag är mest med för att det ska sitta någon bredvid, säger Örnerdal junior.
Är det viktigt att vinna?
– Vi tävlar inte så. Det går inte att vinna den här klassen idag. Det är bilar upp till 1975 års modell. Det här är 1965, men det finns tider och det är ett par i klassen som jag är nyfiken på, säger Håkan Örnerdal.
Mats Hermansson menar att den sociala delen att träffas, prata och vara samlade på samma fält är en lika stor del av nöjet.
– Det är lika mycket runtomkring. Att folk kommer och tittar på bilen. Det är lika roligt här vara här som att tävla.
Hur länge kan du hålla på?
– Vi ska hålla på till vi är 90, säger Mats Hermansson. Det har jag tänkt.
Håkan och Niclas Örnerdal kom till slut fyra i klassen som vanns av Ydre MK:s Anders Malm och Anders Johansson i deras Opel Ascona före Jocke Johnson/Thomas Tholander, MK Ramunder, och Christer Pettersson/Lars Åke Karlsson, Östgöta BSF.