Efter fyra andraplatser genom åren lyckades Robert Dahlgren äntligen knyta ihop det och stå överst på pallen när årets STCC summerades.
– Skam den som ger sig, sa han och log.
Han säkrade titeln redan i lördagens första heat vid finalen på Mantorp park. Han behövde tre poäng men tog några fler när han tog en sjätteplats.
– Så fantastiskt skönt. Jag har haft en cementklump på axlarna de senaste veckorna och nu kan jag äntligen slappna av. Det känns otroligt bra.
Hemmaföraren Mattias Andersson hade tre bra lägen att ta säsongens första seger, men det lyckades inte.
Istället blev det två andraplatser och en femteplats.
– Så här direkt efteråt känns det lite snopet givetvis. Vi var i ledning två gånger men kunde inte knyta ihop det.
Han fortsatte:
– Men två pallplatser är bättre än målet vi hade satt upp innan helgen, som var ett besök på pallen. Samtidigt var vi snabbast i kvalet och satte snabbaste varvtiden av alla i det första heatet. Så det fanns mycket positivt att ta med sig också.
Vi börjar från början. I det första heatet tog han starten från ruta två och ledde när säkerhetsbilen tvingades ut efter en krasch. Det blev några långsamma varv och sen totalt stopp i väntan på rengörning av banan.
I omstarten kom han sen totalt fel efter ett litet släpp i andra kurvan och kom ur rytmen. Han passerade av en, två, tre och fyra bilar och slutade sen femma.
– Jag visste att Fredrik Ekblom var tvungen att passera och vinna heatet för att ha en chans i mästerskapet och var beredd när han kom men kunde inte stå emot. Sen kom jag helt i otakt i några kommande kurvor.
I andra heatet, med Fredrik Ekblom framför även denna gång, lyckades inte Andersson ta starten utan låg isolerad tvåa ett par varv tills Daniel Haglöf tog sig förbi. Haglöf fick dock fel på bilen och när Robert Dahlgren, som även han passerat Andersson, i efterhand blev bestraffad blev det en ny tredjeplats.
Sista heatet blev kanske den bästa chansen och efter en bra start från pole position och strul där bakom ryckte han åt sig en ledning på närmare tre sekunder. Men jagande Fredrik Blomstedt, som var på jakt efter tredjeplatsen i mästerskapet och var tvungen att vinna heatet, tog sig närmare och närmare och sen ganska enkelt förbi.
Så det blev en andraplats till.
– Om jag säger så här, det känns alltid bättre att gå från trea till tvåa än etta till tvåa. Det är lite surt just nu, men om några dagar kan vi se tillbaka på det som blev säsongens bästa helg.
Vad som nu sker vet han inte. Mer än att han vill fortsätta.
– Jag har nu gjort 550 tävlingsheat, har 100 segrar, 44 andraplatser och 42 tredjeplatser. Och jag är sugen på mer. Nu börjar ett tufft jobb med att få ihop nästa säsong, men jag har inga andra planer än att fortsätta.
