Det är den 12 februari och solen lyser från en klarblå himmel. Temperaturen visar på strax över noll grader men det känns betydligt varmare i solen. I nordskånska Perstorp visar vårvintern upp sig från sin bästa sida när Corren kommer på besök.
Men . . . är man hårdsatsande golf-spelare har ett oväntat och stort problem dykt upp.
Snön ligger djupare än hemma i Östergötland, och det får Emil Andersson att brista ut:
-- Tänk om den här skiten kunde försvinna någon gång.
16-åringen från Mjölby skakar på huvudet och får samtidigt medhåll från kompisen Gustav Adell. Att bo och träna i Skåne är tydligen ingen garanti mot snön, även om det finns några banor som öppnar med sommargreener så fort snön smälter.
Vi besöker två killar från Mjölby med en speciell talang för golf, en talang som tagit dem till Skåne och till golfgymnasiet i Klippan.
Här tas åtta elever in varje år. Mellan 70 och 80 söker. Sammanlagt finns det plats för 23 elever varje treårskull.
Då är det förstås anmärkningsvärt att två av dessa kommer från lilla Mjölby. Och än mer uppseendeväckande blir det när ytterligare två Mjölbykillar, Jacob Furland och Robert Svensson, också gjort sin utbildning där.
-- Jag hade nog inte tänkt så mycket på golfgymnasiet om inte Robert, Jacob och Gustav gått här. De berättade att utbildningen var bra, att man utvecklades här, berättar Emil Andersson.
Golfarna går tillsammans med övriga gymnasieelever, men har istället för vanliga tillval 700 poäng golf på schemat. Det motsvarar ungefär 700 timmar per läsår och innefattar bland annat tävlingar, träningar och föreläsningar. Ämnet golf är uppdelat på en A, B, C och D-kurs och eleverna får betyg som i vilket annat ämne som helst.
-- Vi har det mesta förspänt, lärarna är med på att vi är borta mycket och hjälper till om det behövs, säger Gustav Adell, som veckan efter vårt besök åkte till Spanien för att spela Spanska öppna amatörmästerskapen.
Då förstår ni säkert att 18-åringen tycker livet på golfgymnasiet är rätt bra.
Det är likadant för Emil Andersson, han började i höstas och stortrivs redan, både med skolan och med livet runt omkring. På Bäckavägen 25 B i Perstorp bor samtliga golfgymnasister två och två i samma uppgång, knappt någon låser dörren till sin lägenhet. Alla är välkomna överallt, så för supersociale Emil är det rena drömmen.
-- Jag har sovit hos några andra ettor sex dagar i rad, säger han och skrattar.
Skälen till det har visserligen inte bara varit den sociala biten.
-- Emil sover så hårt att han oftast inte vaknar av väckarklockan. Istället brukar han gå och lägga sig bredvid någon annans säng, och när denne vaknar stampar han på Emil. Då vaknar han, säger Gustav Adell och skrattar högt.
-- Jag har sovit i hissen en gång också, tillägger Emil.
Asgarv igen.
Finns det inga nackdelar att bo så tätt ihop?
-- Det kan bli för mycket socialt ibland, man måste få vara för sig själv också. Dessutom är det ju så att alla går inte ihop med alla, man blir trött på vissa personer, säger Gustav Adell.
Hur stor var omställningen att flytta från Mjölby till Perstorp som 15-åring?
-- Det var inte det lättaste, men ska man satsa på golf var det givet att söka hit. Skåne har bra klimat och du kan spela året runt om det inte är snö. Jag ångrar ingenting, säger Adell.
Emil Andersson:
-- För mig var det ett stort steg, jag hjälpte väl inte till så mycket när jag bodde hemma. Nu skulle man tvätta, diska och handla. Men ledarna har sagt att jag har genomgått den största förändringen av alla sen jag kom hit. I början tog jag inte speciellt mycket ansvar.
Golfgymnasiet ligger i Klippan, men det är i Perstorp, knappt två mil österut, som killarna bor och tränar.
Här finns ett gym och en golfhall som delas med stans budoklubb. Hur många timmar som tillbringas på just dessa två ställen under vinterhalvåret går inte ens att uppskatta.
Framför allt är det golfhallen som utnyttjas.
-- Vissa tycker att det skittråkigt att stå här, men vi vet ju att det ger mycket i längden, säger Gustav Adell, och skickar i väg bollen i nätet några meter framför utslagsmattan.
-- Ofta samlas golfarna här nere på helg-erna, snackar skit och slår. Det kanske inte ger så mycket rent träningsmässigt,
men det är kul rent socialt. Jag är hellre här en lördag än går på krogen.
Å andra sidan har inte Perstorp speciellt många diskon eller krogar. Hela kommunen har cirka 6 000 invånare och ordet småstad känns synnerligen pass- ande när vi tittar till "stortorget".
-- En del åker till andra städer och går ut på helgerna, men det där med alkohol är inte min grej, säger Gustav Adell och får medhåll av Emil Andersson.
-- Det är det här som är livet. Har man som mål att någon gång livnära sig på golfen måste man avstå en del, säger Emil.
Kanske är det just den målmedvetna inställningen som gjort att Mjölby placerat sig längst fram när det gäller att få fram golftalanger.
Det är en inställning som grabbarna fick lära sig på tidigt stadium av tränarbröderna Fredrik och Magnus Carlsson.
-- Fredde och Mange lärde oss tidigt att det inte finns några genvägar om man vill bli bäst, berättar Emil Andersson.
Med sina 15 år är han yngst i det talangfulla gäng som Mjölby golfklubb fått fram.
Det som började när nu 24-årige Andreas Andersson för några år sedan blev uttagen till landslaget har fortsatt med att ytterligare fem spelare som fått representera Sverige.
Sex spelare från Mjölby i landslaget! Hur förklarar man sånt?
-- Andreas sporrade oss andra som var lite yngre att kämpa hårt. Vi fick spela mycket med honom och de andra elitspelarna. Det betydde massor, säger Emil Andersson.
När det fortsätter att analyseras märker vi att det mesta trots allt handlar om tränarna Fredrik och Magnus Carlsson.
-- De har skällt på oss och har något varit dåligt har man fått höra det, säger Emil och tar ett exempel:
-- Förra året spelade jag en del tävlingar och det gick dåligt ett tag. Fredde tyckte det var förjävla dåligt och sa det rakt ut. Först blev jag helt chockad och ledsen att höra det, men efter ett tag tog jag tag i mitt spel ordentligt. Man kommer på att det hänger på en själv om man ska bli bra.
Gustav Adell:
-- Mange och Fredde berättade hur mycket Tiger (Woods) tränade, och att vi inte ens var i närheten av den träningsmängden. Ändå tyckte jag att vi var på golfbanan dygnet runt.
Ni är fem spelare från Mjölby som kom fram på bara ett par år. Vad betyder det?
-- Vi har kunnat spela med varandra och alltid haft en bra stämning mellan oss. Jag som är yngst har kunnat fråga de andra, och de har peppat mig, säger Emil Andersson.
Har själva banan haft någon betydelse för framgångarna?
-- De första nio hålen är det bara att klappa på allt man orkar. De sista nio måste man vara väldigt noga med var man placerar bollen. Det ger en stor variation och har säkert varit nyttigt, säger Gustav Adell.
Pär Nilsson och Niklas Lemke är ytterligare två östgötar som nått långt. Varför är just Östergötland så framgångsrikt med att få fram talanger?
-- Pär är några år äldre än oss, så honom har vi inte haft så mycket kontakt med. Niklas spelar vi med ofta, han har ju haft sin pappa (Bertil) till hjälp, och lärt sig rätt grunder från början, säger Gustav Adell.
Det börjar bli dags att avsluta vårt besök. Vi skjutsar Gustav och Emil tillbaka från Klippan till Perstorp.
-- Tänk om den här snön kunde försvinna någon gång, säger Gustav.
Emil nickar instämmande.