Det pratas om padelkris och skrivs om företag i branschen som går i konkurs och padelhallar som slår igen. Men när vi hälsar på i Padelladan i Sjökumla och frågar bröderna Lucas Ljunggren och Jakob Andersson, som driver hallen ihop med sina respektive fruar Ida och Elin, har de inte upplevt någon kris.
– Vi har inte upplevt att det har gått ner. Under det år vi haft öppet har vi haft en otroligt jämn beläggning. Det är klart att man har funderat på hur det ska gå för branschen. Men vi gör vår grej här i Sjökumla och satsar på våra grejer och gör det så bra vi kan. Sen får vi se var det landar, säger Lucas när vi slagit oss ner i sofforna bredvid en av de tre banorna i ladan.
På densamma spelar Ida match med tre väninnor. Nivån på spelet avslöjar att det är fyra frekventa padelspelare som är i farten. Den sorten som fastnade för sporten när den kom och som sen blivit kvar. Och det finns många som kommer spela padel även fortsättningsvis menar bröderna.
– Vi tror ju att padel som träningsform och umgängesform kommer finnas kvar. Men den hype som blev när allt stängde ner under pandemin kommer inte fortsätta. Det blev ju den perfekta stormen för padel. Det förde med sig en tydlig överetablering på marknaden. Det bokningsföretag vi använder har siffror som visar att bokningarna bara ökat med 25 procent medan antalet banor mer än fördubblats, säger Lucas.
Han fortsätter:
– Nu handlar det om att utbud och efterfrågan ska stabiliseras.
Inne på banan avslutar Ida en lång duell med en stenhård smash och ljudet från när bollen träffar glasväggen studsar mellan väggarna. Det får oss att glömma kriser och elände och rikta fokuset mot den plats där vi är och söka svaret på vad det är som gör att en padellada, fem kilometer utanför Motala, kan klara sig undan den nedgång som branschen i stort upplever.
En av förklaringarna tror ägarna kan vara att de valde att bara ha tre banor. Två dubbel- och en singelbana.
– Fördelen med en liten hall är att företag och kompisgäng gärna bokar hela anläggningen. Det är vår unika egenskap att vi är en liten anläggning och att det är lätt att abonnera hela lokalen och ha den helt för sig själv en kväll eller i några timmar, säger Lucas.
– Vi har redan några som bokat upp den på julafton och vi har många som ringer och undrar om det går att boka upp den under jul- och nyårshelgen, tillägger Jakob.
En annan avgörande faktor som skiljer dem från många andra aktörer är att de själva äger både marken och byggnaden. De har heller inga aktieägare som förväntar sig avkastning på sin investering. Dessutom sköter de anläggningen själva och har därmed inga personalkostnader.
– Sen är vi lika oroliga som alla andra över höjda räntor och elpriser. För vi måste, som alla andra, också täcka våra kostnader. Men vi ser ju att vi kan göra det här. Det är ju vi själva som drar lasset, säger Lucas.
Där Padelladan nu står fanns tidigare en ladugård som gav tak över huvudet åt gårdens kor. Det var då Jakobs syssla att utfodra och ta hand om dem på morgonen. Sedan kossorna flyttat ut och padelspelarna flyttat in har han nu fått helt nya morgonrutiner.
– Nu är jag istället här och städar toaletterna och sköter om banorna. Vi trodde innan att det här skulle vara ett själspelande piano men det är det inte. Vi lägger otroligt mycket tid på banorna. Vi vill att ha de bästa banorna som går att uppbringa. Det kräver en hel del tid och det hade vi väl inte riktigt räknat med, säger Jakob och spricker upp i ett leende.
Att banorna är i toppskick intygar Mimmi Jansson och Josefine Karlsson som ofta spelar på andra anläggningar. Ytterligare en detalj som besökare brukar ge dem positiva kommentarer om är att de hjälper andra med de intäkter de får in.
Alla pengar de får in på rackethyror går oavkortat till Erikshjälpen i Motala och varje månad skänker de tio procent av intäkterna på padelbanorna till något välgörande ändamål. Just i november är det Julänglar i Motala som får det bidraget,
– Jag kollade med Erikshjälpen i september och då hade vi dragit in 30 000 kronor till dem på de första nio månaderna. Det är fantastiskt. Vi ville att de pengarna skulle hamna lokalt och hjälpa de som har det svårt här. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att vi skulle komma upp i de summorna, säger Lucas.