Det räckte för att Modo skulle utjämna till 2-2 i matcher. Ändå blir stämpeln efter den fjärde SM-finalmatchen i Örnsköldsvik: skandal och fiasko.
Misstänksamheten var påtaglig och konspirationsteorierna florerade som konfetti i arenan. Sabotage nämndes som en anledning till att ljuset slutat fungera i hallen efter andra perioden. Modo som inte vunnit en sista period på tio matcher behövde extra vila, en paus i arbetet för att inte än en gång tappa en match i slutperioden.
Så gick snacket.
Ta anklagelsen med en nypa salt, skratta eller bli förbannad, - men inget kan skyla över SM-slutspelets första riktiga skandal.
Och de stora förlorarna var Linköpings HC. Modo vann med utklassningssiffror. Så förlusten går egentligen inte att snacka bort. Ändå gör jag ett försök. LHC fick aldrig chansen att vinna.
När laget väl kom igång, fick fart på skridskorna och hittade rätt med passningarna och reducerade Modos 3-0-ledning från första perioden med 33 sekunder kvar av andra perioden, när Modospelarna kände flåset i nacken och oroliga tankar i huvudet hur LHC i tidigare matcher kommit igen i slutperioden, slocknade ljuset lägligt. Modo fick 50 minuters extra vila. Och vann sin första sistaperiod på elva matcher. LHC-spelarna tappade stinget. Det kan se ut som en tanke.
Jag tror inte ett ögonblick att det handlade om en medveten "solförmörkelse" men avbrottet i finalmatch fyra drabbade Linköpingslaget hårt.
Det var ett slaget lag som kom till spel när väl den tredje perioden kom i gång väl medvetna om att hårt matchade Modostjärnor fått en gratischans att återhämta sig.
Den stora hemmahjälten var utan konkurrens målvakten Karol Krizan.
Det var han som gav laget självförtroende för att spela ut under första perioden, ett spel med en fart och ett passningstempo som de inte varit närheten av tidigare under säsongen.
Rastislav Stana hade visserligen släppt in ett billigt handledsskott från Mattias Timander redan efter 42 sekunder, men det var när Modo gjort sitt andra mål som fick laget att spela ut i en bejublad föreställning.
Så här gick det till: LHC hade bitit sig fast i Modozon, pressade hård för en kvittering och Joakim Eriksson fick drömläge, fritt fram precis i slottet. 29 gånger av 30 gör han mål i det läget. Den här gången gjorde Krizan en enorm räddning. Några sekunder senare kom Modos andra mål i en kontring.
Ridå.
När väl tredje perioden kom igång satsade LHC allt framåt, släppte luckor bakåt och försvann ganska omgående ur matchen. En oroande bild: LHC har tappat stinget, kylan i avslutningarna och det precisa och snabba passningsspelet är borta. En tillfällighet? Om inte kan drömmen om SM-guld sluta i ett hedervärt silver.
Själv låter jag optimisten ta överhand, LHC tar sin första seger i Swedbank Arena på torsdag, Tony Mårtensson får v i se lika alert som i semifinalerna och försvarsspelet hittar sin trygghet igen.
Det är bara det som saknas just nu. Viljan finns.