Ö-vik, en gata, ett torg och Swedbank Arena; några hyggliga hus med gamla NHL-proffs i - jag har sett allt under några timmars strövande i Foppaland.
Och det jag sökte var lättfunnet.
En frisersalong.
Jag lämnade efter mig en hög grått hår och vid betalningen stod allt glasklart: Jag måste ha kommit ut guldklippt.
Ja, med tanke på priset.
Frisören var inte av samma mening. Han höll på Modo, var fackpamp och berättade att han avslöjats med groggen i hand och magen mot solen under en fackresa till Kanarieöarna. Precis som transportarbetarbasen Hasse Eriksson på sin tid.
Frisören gjorde själv jämförelsen.
Och han kände varenda frisör i Östergötland och rabblade upp 500 namn och frågade om jag klippte mig hos dem.
Så många frisörer? Såg inte karln att jag knappt har något hår på skallen?
Vad har nu detta med SM-final och hockey att göra? Inte ett skvatt. Man han var säker på att jag skulle komma tillbaka till Ö-vik på måndag.
En sjunde match, det blir en sjunde match, sa han. Och Modo vinner.
Han visste förstås inte vad han snackade om.
I kväll vinner LHC semifinalen. Och på lördag finalen.
Det är så vi kan räkna nu: semifinal och final. Vinna eller försvinna.
Och ett helt annat spel. Det är nu tuffingarna kommer att göra entré. Det blir en kamp för att överleva. Äta eller ätas. Då duger det inte att vända den andra kinden till.
Jag minglade med både LHC och Modo i går. Jo, det var lättsamt som ett mingel på träningarna så här dagen före. Eller dagen efter också för den delen.
Lite busiga blickar, några avspända leenden, vänligt tilltal varvat med lite avslappningshockey på isen. Och skämten fick sitt där i korridorerna på Swedbank Arena.
Som vad Modo skulle hitta på om LHC var i ledning med 3-2 inför sista perioden i kväll?
Släcka lyset, sa någon.
Inte två gånger, sa en annan.
Tony Mårtensson var mer inne på att tidigt dra ner ridån för Modo. Att han och killarna i LHC skulle vara med från början den här gången.
Så sa han att han ville han ha mer speltid, som i semifinalerna mot Färjestad då det tycktes som om han spelade nonstop.
Min vilda gissning är att tränare Janne Karlsson går ner på tre kedjor i kväll. Att han matchat fyra femmor konsekvent så här långt för att ha ork att "busköra" de sista finalrundorna. Kan var en klok idé.
Jag kan förstås sitta här med dumstruten i morgon, men jag är säker: LHC kommer att spela som mästare i den femte finalmatchen. Imponera och dominera. Vinna och vända hem till Linköping och bjuda sin publik på en riktig guldfinal på lördag.
Modo kommer inte att hinna med, orka med och knappt vara närvarande.
Stora ord, men de känns i luften.
Att Linköping skulle bli lika utspelade som under första perioden i tisdags finns inte på kartan.
Och jag är som sagt redan guldklippt.