Handslaget är hårt och bestämt. Ungefär som man kan förvänta sig när man sticker fram högerhanden till en hockeybjässe på över hundra kilo.
- Ah, var det idag som vi skulle ses? Just det. Men det är lugnt.
Mattias Timander har just fått på sig kläderna efter duschen.
Han ger intrycket av att vara lugn, ja rent av snäll.
Det vill säga utanför isen. Men ge 34-åringen hockeyutrustning, en klubba och en puck och skicka ut honom i händelsernas centrum på isen. Då blir han en av dem som ska se till att obehöriga inte äga tillträde, åtminstone inte utan strid. Typ.
Backen backar aldrig, men fula grejer ligger inte för Timander.
- Jag spelar så länge jag får. Jag har kontrakt tre år till, men det är inte omöjligt att det blir en förlängning. Chris Chelios i Detroit är väl 45?
Mattias Timander vände hem från Nordamerika med ett välfyllt bankkonto, till den stad i världen där det är tätast mellan dollarmiljonärerna från NHL. Här är det ingen som reagerar över att hamna bakom en hockeystjärna i kön på Ica.
- I många städer blir det mindre och mindre folk, här uppe ökar det. Sen är vi ett så tajt gäng och har alltid pratat om att spela ihop igen. Flera av de andra kommer nog snart tillbaka. Kanske även Peter (Forsberg). Är han hel, så är han bäst. Så är det bara, säger Mattias Timander.
Han pekar ut över fjärden.
Där, på en stor tomt alldeles intill havsviken, bor han med hustru Angelica och sönerna Elliot och Oliver. På stranden rakt över bor bland andra Per Svartvadet och Niklas Sundström. Kompisarna håller koll på varandra och trivs tillsammans. Sedan något år driver butiksansvarige Timander & Co en marina där det säljs båtar, motorcyklar, skotrar och en massa annat.
- Riktigt spännande. Ingen av oss hade någon erfarenhet av att vara företagare, men ställde oss frågan vad vi skulle göra efter hockeyn.
Alla hemvändare har hjärtat kvar i den klubb som en gång gjorde dem stora och ville inget hellre än att ta ett SM-guld med Modo. Våren 2007 gick drömmen i uppfyllelse.
- Ännu större än jag trodde. Det är en hockeytokig stad och guldet betydde mycket för hela bygden.
Efter succébygget Swedbank arena tog också Modo steget in bland svensk hockeys ekonomiska jättar. Men fjolåret blev en besvikelse när det tog stopp redan i kvartsfinal.
- Många har antytt att det handlade om att vi saknade hunger, men det tror jag inte på. Har du upplevt ett guld vill du vara med om det igen.
Är du dålig förlorare?
- Nej, det är trots allt bara ett spel. Jag bygger lego med ungarna i stället för att deppa när jag kommer hem.
Själv upplevde han under förra säsongen den värsta tiden i karriären. Först var det diskbråck, sedan pajade ledbandet i ena knäet. Smärtan och tristessen som skadorna medförde tog på humöret på den annars så glade backstjärnan.
- Som hockeyspelare finns inget värre än att gå skadad. Alla undrade när jag skulle vara tillbaka och själv hade jag ingen aning. Det var skitjobbigt.
Numera kan han inte längre ta vattenskotern till träningarna.
Kajplatsen är upptagen.