VOLLEYBOLL, SM-SEMI 3
Örkelljunga 3
Team Valla 2
Landslagscentern tog ett kort snack med förbundskapten Kristian Wrethander och var en av få Vallaspelare som dröjde sig kvar efter det bittra slutet.
De allra flesta hade bråttom in i omklädningsrummet.
Besvikelsen lyste tydligt i deras ögon.
25--21, 25--21, 15--25, 22--25, 13--15 i går var en smäll som gjorde så ont, så ont.
Ingen kan i alla fall klaga på spänningen SM-semifinalen mellan Sveriges två bästa (?) lag. Tredje matchen, tredje femsetsrysaren, tredje vändningen.
Men framförallt:
Första hemmasegern.
-- Nu måste vi vinna på tisdag och ska göra det också. Jag vill tillbaka hit ner, sa Emil Nilsson och ställde ned den stora varukorgen (priset till matchens lirare) på golvet.
Självklart deppig och förbannad.
Men samtidigt full av tillförsikt inför fortsättningen.
Han sa:
-- Flera saker talar för oss på tisdag. Vi har fördel av hemmaplan, vi har spelat tre långa och krävande femsetare och borde rimligen vara något mindre slitna.
Ja, bredden är Vallas hopp inför fortsättningen. Det blev extra tydligt under matchavbrotten i går när gästerna hade nästan ett helt lag som höll igång på plan.
Hemmalaget hade - ingen.
Örkelljunga spelade hela matchen på bara sju spelare, medan Valla använde sig av betydligt fler. Exempelvis bänkades poängkungen Fredrik Svarén till förmån för Mattias Löwing.
Utöver en och annan tafflig servemottagning skötte han sig bra.
-- Örkelljunga ska inte vara för säkert. Det blir nog två femsetare till. Att de inte har fler spelare att byta runt på kan bli avgörande med så tuffa matcher på så kort tid, sa Löwing.
Precis som i Linköping i onsdags kändes det som om Team Valla hade greppet, men precis som då vände det - och precis som då var det norske storservaren Kristian Lund som avgjorde.
Linköpingslaget skaffade sig två poängs försprång (10--8) i avgörande set, men så hamnade Lund bakom servelinjen och plötsligt var det ombytta roller.
-- Bara att imponeras av hans servande. Ju mer det gäller, desto bättre blir han, sa Vallapassaren Jonas Håård.
En given reflektion är att Team Valla är det bättre laget så länge inte Örkelljunga servar maximalt. För skåningarna verkar inte heller finnas några mellanlägen. Det går i perioder, antingen sitter servarna klockrent - eller också blir det knappt ett rätt.
Valla var hur stabilt och gediget som helst i två set, föll ihop i tredje och i både fjärde och femte var det jämnt ända fram till slutbollarna. Utöver redan nämnde Nilsson var Klas Gustafsson än en gång alldeles utmärkt.
-- Jag kan inte peka på någon enskild detalj som gjorde att vi förlorade. Jag fattar inte varför vi inte kunde knyta till och avgöra. Det var ju vår match, sa Mattias Löwing.
-- Blir det spel om bollen är vi bättre. Men att serva räknas ju också i den här sporten, sa Emil Nilsson.
-- Vi får se det positiva. Det är i alla fall kul matcher att spela, sa Jonas Håård.
Han log snett.
Danut Bic, tränaren, till Corren innan han hoppade ombord på bussen hem:
-- Bästa matchen så här långt i semifinalerna, men vi måste lära oss att spela för fullt i fem set. Det räcker inte med tre.
De trettio milen till Linköping kändes säkert som det dubbla.
Minst.