Sand, Sand, Sand, Sand, Sand, Sand, Sand.
Sju gånger har Mjölby- tjejen Malin Sand vunnit femdagars. Den åttonde segern får hon vänta på. För när tävlingen avgjordes på sand i år, blev Sand bara fyra. Sant.
Hoppsan, eller vad man nu säger när favoriten förlorar. För visst var hon väl ändå favorit till slutsegern i D18 elit, Mjölbytjejen Malin Sand. Trots att hon inte ledde inför avgörandets stund på Skillingaryds läger, där så många soldater slitit fotsulorna under årens lopp.
I kraft av hennes många segrar tog man liksom ut segern i förskott för Malin, som tävlar för OK Tisaren.
Hon låg tvåa, 38 sekunder efter när gårdagens jaktstart började.
-- Jag var först ett tag i skogen, men sen missade jag, konstaterade Malin efter målgång och sedan hon fått se sig passerad av inte bara slutsegraren Eva Svensson, IFK Mora, utan också av Emma Johansson, Fredriksstad, och norskan Mali Fjogstad Nielsen. Den senare hade bästa sträcktiden. Malin Sand bara 19:e bästa tid.
Hon hade ingen direkt förklaring:
-- Men jag kände mig sliten och hade ingen kraft.
Det var nästan overkligt att se de tre första på prispallen och att ingen av dem var Malin Sand. Som nybörjare var hon med i femdagars om att inte vinna. En gång sprang hon i par med mamma Anna och kom tvåa, en gång sprang hon själv och kom trea. Men på de åtta senaste femdagarstävlingarna har Malin varit först sju gånger -- ett rent otroligt facit. Den gång hon inte vann, i Närke 2000, fick hon inte vara med eftersom hon som Tisarenlöpare antogs känna till markerna.
Det gjorde hon inte. Hon bor ju i Mjölby och tränar där.
Hur som helst, efter sju segrar på de sju senaste starterna, vet hon nu hur det känns att inte vinna femdagars. Att inte få lagerkransen om halsen.
-- Det känns annorlunda. Men det känns också skönt att inte längre ha pressen på sig att vinna hela tiden, sa Mjölbytjejen som vann femdagars för första gången 1997 i Umeå.
Nu får hon försöka ta den åttonde segern nästa år i Hälsingland. Men det blir svårt. Då tävlar hon i D20 elit. 2007 får hon inte vara med när tävlingen kommer till hennes verkliga hemmamarker -- Mjölby.
Närmast större mål för Malin är SM i Dalarna i september.
Mer besviken än Malin var Mattias Andersson från Boxholm. 17-årige Mattias gick ut som klar ledare i H18 lång. Han hade ett försprång på närmare tre minuter, men var ordentligt nervös och tappade snabbt hela försprånget.
-- Jag kom jättesnett in till ettan som låg vid en mosse.
Hela racet blev en besvikelse för Boxholm-Mjölbylöparen. Han har haft en kanonfin vecka, men ställde till det för sig just på sista etappen där han bara hade 73:e bästa tid. Det förslog naturligtvis inte långt och han blev inte bättre än femma. Fast egentligen är han ganska nöjd med femteplatsen också.
-- Jag har varit knäskadad tidigare i år och inte kunnat träna så bra som jag önskat.
Mattias studerar på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och börjar tvåan till hösten.
-- Helt klart har det varit ett lyft för mig att få gå där.
Nästa år hoppas han få vara skadefri och då höjer han målsättningen.
-- Då springer jag förhoppningsvis elitklass.
Det tar vi som ett löfte.