Inte många säger någonting vid kontrollen som ligger i ett slyigt område med mossa, gräs, ormbunkar, och en och annan rot. Och varför skulle de, säga något? Alla som kommer till kontroll 189 vet att de är nära mål. Det här är näst sista kontrollen och från målområdet i Berga by hörs tävlingsspeakerns röst.
Löparna kommer från alla håll, överfaller oss som myggorna gjorde när vi kom strax före 08:00. En del rusar genom området, stannar knappt för att stämpla, utan gör det liksom i flykten. Andra kommer försiktigt in till kontrollen som jagande lejon på savannen. Men det är inga lejon, det är orienterare från jordens alla hörn. Mest svenskar förstås, och somliga av dem är östgötar. Linköpings OK står det på många ryggar, men så har Lok också 168 löpare anmälda. Både Anders och Inger Berg kommer förbi. Tjällmo Godegård, OK Roxen, Boxholm-Mjölby, står det på några ryggar och vi försöker läsa klubbnamn för en stund innan allt liksom smälter ihop och man blir som blind.
Så dyker kontrollvakten Mats-Erik Ax upp för andra gången.
- Är ni kvar, säger han.
Så rasslar det från "fel" håll. Någon kommer genom buskaget bakom oss. Det måste vara fel. Endast en löpare tar den vägen. Han är medelålders. En finländare som andas tungt och rosslar en aning. Strax efter honom hör vi för första och enda gången hur någon springer i den lilla bäcken bakom oss. Samtidigt hörs ambulanssirenerna ljuda nerifrån målområdet och en helikopter surrar över Berga by.
Det betyder att någon har måst lämna tävlingen.
Det gör vi också.
Men vi är tillbaka på tredje etappen.
Läs mer i onsdagens tidning.