Men orienteringsveteranen från Linköping, tävlande i 80-årsklassen, tog sig i mål på första etappen i söndags - och på måndagen stod han på startlinjen igen.
- Man kan inte hoppa av, så är det bara. Den här gången kändes det mycket bättre och jag hade inga problem. Jag nöjde mig med att ta det lugnt och bara jogga, säger Andersson.
Ansträngning
Han säger att han upplevt en liknande hjärtrusning vid fyra-fem tillfällen tidigare i år, bland annat när han klippt gräset hemma. Det kan komma vid ansträngning och under press.
- Jag har varit på sjukhuset och då gjordes en massa tester. Men jag har ingenting hört och väntar fortfarande på att få veta vad som är fel.
Ändå ställer du upp.
- Ja, jag ska fortsätta. Skulle jag ha brutit i söndags hade det ändå varit lika långt att ta sig till mål. Jag tappade 25 minuter på de bästa i klassen och det är åtminstone 20 för mycket. Jag var dödstrött, men som tur var klar i huvudet. Jag fick släpa mig runt banan.
Hjärtfladder
Andersson är inte den ende östgöten som trots allvarliga hjärtproblem springer i Eksjö. Så sent som i förra veckan tvingades Boxholmsprofilen och etapptvåan (!) Anders Montelius, 62, att uppsöka sjukhus.
Diagnos: hjärtfladder.
- Jag hade 160 i puls när jag skulle sova och läkarna lade in mig direkt. Nu känner jag mig lite kraftlös, men har det under kontroll. Medicinen gör att pulsen inte når över 130 och jag tar det väldigt lugnt i skogen. Jag har nog aldrig läst kartan så noga, säger han.
Vad säger läkarna om att du springer?
- Jag har inte frågat.
Läs mer om femdagars i tisdagens Corren. Träffa familjen Olsson-Fröberg från Ljungsbro och mycket mer.