De som läst igenom resultatlistorna från de senaste tävlingarna, som Måsenstafetten och Björkforskampen, har dock kunnat se hennes namn där.
Trots att hon varit runt månad sju i sin graviditet.
– Man får ta det lite lugnare och tävla på en annan nivå, säger hon och skrattar till. Jag tävlade för fjärdelaget i stafetten och det fungerade bra, även om det självklart är en omställning att inse att man måste ta det lite lugnt.
– Hur det fungerar att tävla så sent i graviditeten är väldigt individuellt och jag känner ju min kropp allra bäst. Jag tycker att det varit skönt att få komma ut på tävlingar, inte minst för den sociala biten som är så viktig i vår sport. Men nu ska jag fokusera på det som kommer framöver istället.
Hon tävlar för Linköpings OK sen 2013 och hade en lyckad säsong i fjol då hon bland annat tog hem sitt första SM-guld, på Ultralång distans i Västervik. Under åren har hon också gjort ett flertal tävlingar i landslaget och deltog bland annat i student-VM 2012, under sitt första år som senior.
På frågan vad hon har för kommande mål med sin orientering är hon ganska tydlig med vad hon vill.
– Vi får se hur det går med allting, det är svårt att veta innan hur det blir och hur livet kommer fungera sen. Men jag hoppas självklart att kunna komma tillbaka på en hög nivå igen och fortsätta tävla med de bästa. Jag älskar verkligen orienteringen och det är väldigt kul att tävla, det är ju därför jag håller på och lägger ner så mycket tid.