Efter nästan hundra skarpa rallykurvor på småvägarna efter Boxholm, var undertecknad till slut framme i idyllen Blåvik. Där möts jag av orienterings-talangen Sanna Fasth från Boxholm som precis avverkat ett träningspass. Till vardags bor hon i Eksjö, men är just nu hemma på sommarlov hos sina föräldrar. Under fredagen åker hon till finska Tammerfors för att ladda upp inför nästa veckas junior-VM för tjejer i åldern 17-20 år.
2015 sprang Sanna sitt första junior-VM. Förra året missade hon dock på grund av skadeproblem. Hon hade problem med underbenet och trots besök hos åtta olika sjukgymnaster fick de inte bukt på problemet. Glädjande nog försvann skadan till slut av sig själv och i höstens långdistans-SM tog hon silver. Nu är hon helt skadefri och redo att leverera i Finland.
– Det här är den stora målsättningen i år, det var det förra året också och det var klart att det kändes som ett stort nederlag att jag inte kunde springa då. I år är det lite annorlunda och man går in med en helt annan inställning. Nu har jag fått träna hela vintern och jag känner mig i bra form.
Mästerskapet pågår i ungefär en vecka. Det som skiljer sig från senior-VM är att de sex deltagarna som förbundskaptenen valt ut till junior-VM kvalificerar sig för alla olika distanser.
– Det är medeldistans-kval och medeldistans-final. Det är i skogen och mer intensiv orientering som brukar pågå runt 25 minuter. Sen är det sprint, som går inne städerna i stället för ute i skogen och då är det ganska korta banor som är på max 15 minuter. Sen är det långdistans som är den tuffaste och då är vi ute ungefär 70 minuter i skogen. Veckan avslutas med en stafett på tre sträckor.
Hur går det till när man blir uttagen?– Vissa länder har som ett poängsystem, men vi har en hel vårsäsong som vi går på. Det är som en Sverigecup i april och maj. Förbundskaptenen tittar på resultaten från den och även resultat från enskilda tävlingar. Vanligtvis brukar det även vara tester, men det var det inte i år för att terrängen i Finland ser i princip ut som den i Sverige. Därför vet de ungefär hur vi klarar av banorna. Det var skillnad förra året då junior-VM gick på hög höjd i Schweiz.
Vad har du för målsättning?
– Jag brukar inte tycka om att ha specifika resultatmål. Min målsättning är att göra det riktigt bra på varje distans. Det är så mycket som påverkar om man får medalj eller inte. Om jag har en riktigt bra dag så hoppas jag att jag skulle kunna ta medalj, det skulle vara skithäftigt.
Sanna går på riksidrottsgymnasiet i Eksjö på naturvetenskapsprogrammet med inriktning orientering. Skillnaden mot vanliga inriktningar är att du kan välja att gå fyra år på riksidrottsgymnasiet, vilket Sanna valt att göra.
– Det är tufft att hålla på med en elitidrott samtidigt som man går i skolan. Därför kändes det väldigt skönt att få chansen att gå fyra år. Jag tycker i alla fall att det har varit till stor hjälp.
Orientering är utövarmässigt och marknadsmässigt en väldigt liten sport. Sponsorerna är få och det är bara den yttersta världseliten som kan försörja sig på sporten, utan att ha ett jobb vid sidan av.
– Jag har lite sponsorer som är från Boxholm som jag känner. Genom landslaget får vi många betalda resor och nu till junior-VM står de faktiskt för allting. Men ska jag kunna satsa ordentligt i framtiden krävs ju självklart fler sponsorer.
Hur ser du på framtiden?– Det är orientering jag vill satsa på. Det är klart att det är i princip ingenting man kan försörja sig på, men jag vill bli så bra som möjligt. Jag älskar att träna, tävla och utveckla mig hela tiden.