Nå, hur är läget?
– Det känns bra. Nu har jag haft en vecka på plats i Schweiz och kunnat ladda som jag vill. Mest lätt träning, lite massage och sånt. Det är den här helgen som jag har gått och väntat på. Sedan är det klart att du får extra energi av att vara ute och heja på de andra som tävlat och tagit medaljer. Det har varit spännande att följa.
Det har varit mycket skador och sjukdomar i svensktruppen under mästerskapet. Bland annat tvingas Tove Alexandersson avstå stafetten. För din del betyder det att du får ta hand om sista sträckan i andralaget.
– Jag tycker om att springa slutsträckan, men har inga problem med att börja heller. Jag vet att jag klarar av alla sträckor, så där är jag öppen och flexibel. Nu tycker Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) att jag ska avsluta och det känns helt okej. Det är otroligt kul med stafett och jag minns att vi tog EM-silver med andralaget för fyra år sedan. Mycket kan hända, favoriter kan missa och det kan bli rejäla omkastningar på varje sträcka.
Och så är det långdistans på söndag.
– Det är ju just det loppet som jag haft som mål så länge. Det är nu jag hoppas att allt ska stämma. Det är en tuff bana, med elva kilometers löpning och 680 höjdmeter. Vi har haft jättefint väder härnere i veckan, men nu ska det bli något svalare. Det gör inget.