Veckans banläggare Mats Lönngren från Boxholms OK.
Den pågående pandemin har satt sina spår i idrottens värld.
Inom de flesta idrotter har tävlingar ställts in och det gäller även orientering.
Men att fortsätta träna finns det inget som sätter stopp för.
Det är en ruggig majdag och regnet piskar mot fönsterrutan på bilen. Destinationen för dagen är Ryckelsby där Boxholm-Mjölby OL har veckoträning.
Väderförhållandena är fullkomligt usla, så inte kan det vara många som pallrat sig hit för en löptur i skogen?
Jodå. Mitt ute i Ryckelsbyskogarna finns en vändplan – och den är alldeles fullsmockad av bilar denna tisdagseftermiddag.
– Vi kör numera träningar tisdag till torsdag för att sprida ut deltagandet. Men tisdagar är helt klart populärast. Vi har varit runt 40-45 orienterare som bäst. Någonting har hänt i år. Folk kanske har fått lappsjuka och vill ut, säger Mats Lönngren från Boxholms OK.
Mats Lönngren har lagt banan för veckans träningar. Banläggningen är sig lik, men det finns en del andra saker som fått corona-anpassats inom orienteringen. Förutom att alla tävlingar är inställda har träningen förändrats.
Under träningen tas endast tid på två av de totalt fem banorna.
Anledningen?
Smittorisken om alla ska stoppa ned sin elektroniska stämplingspinne i hålet vid kontrollställningen.
– Så nu hänger det bara en vanlig tygskärm vid kontrollpunkten. Ingen elektronik som kontrollerar att deltagaren varit där, säger Lönngren.
Men hur triggas man när det inte finns någon tidtagning?
– De flesta har en tidtagningsklocka på armen, så det funkar bra ändå. Jag kan tänka mig att det är en del som tycker det är ganska skönt att inte få en tid efter sitt namn. Det kan ha bidragit till den ökade populariteten.
"Att efteråt diskutera vilka vägar man tagit på banan är det roligaste. Tiden kommer i andra hand", säger Mikael Lönngren.
Ett par ungdomar är med och tränar. Ungdomverksamheten har nämligen kommit igång igen.
– Den har i princip legat nere ett par år, men nu är den tillbaka. Det är jättekul.
Orientering är en sport för alla åldrar. Den yngsta under dagens träning är sju år och den äldsta 71 år i form av Per Våtz.
– Lite regn har aldrig hindrat en orienterare. Kommer man bara ut i skogen så tänker man inte på det. Men jag får ringa hem till frugan och be henne starta bastun nu, säger Per Våtz och skrattar.
Totalt genomblöt kom 71-årige Per Våtz (i röd keps) tillbaka från sin runda. "Vilka fina vyer man fick se", är det första han säger. Regnet brydde han sig inte om.
Hur är det att orientera i dessa tider?
– Man håller ju distansen. Men detta är livsfönstret för mig att komma ut och springa, säger Våtz.