Som 15-åring var det basket som stod högst i kurs för Mia Eronn, även om hon tävlade en del i orientering tillsammans med sin familj. Men när gymnasievalet närmade sig tyckte inte föräldrarna att basketgymnasiet hade ett tillräckligt bra rykte för Mia och de ledde istället in henne på att söka till orienteringsgymnasiet. Sagt och gjort. Hon lyssnade på sina föräldrar, la basketen åt sida och kom också in på orienteringsgymnasiet som hade ett bättre rykte.
– Jag tränade basket tre gånger i veckan och spelade matcher varje helg, så jag hade en väldigt bra kondition. Därför gick det ändå bra på orienteringstävlingarna. Det gick helt enkelt tillräckligt bra för att jag skulle komma in på gymnasiet. Så jag bytte sport när jag var 16 år, förklarar Mia Eronn och ler.
Fram till hon var drygt 25 år var hon en aktiv orienterare. Sedan kom annat i vägen som tog upp tid med bland annat småbarns- och familjeliv. Sedan blev barnen tillräckligt stora för att börja med idrotten själva, vilket gjorde att hela familjen följde med ut i skogarna på nytt.
– När barnen blev tillräckligt stora för att orientera själva började också jag springa själv igen. Jag hade haft 14-15 års uppehåll, berättar Eronn och ler.
År 2016 fick hon upp ögonen för mountainbikeorientering för första gången och bestämde sig snabbt för att testa på sporten.
– Vi satt och kollade igenom tävlingskalendern där alla tävlingar finns med. I maj får du inte springa i skogen eftersom alla djurs ungar ska födas. Då hittade jag att Finspång hade en mountainbikeorienterings-tävling. Då köpte jag en cykel, var med på tävlingen och tyckte det var jättekul, säger Eronn med ett leende.
Sen var hon fast. Sedan dess har 47-åringen varit med på flera internationella masterstävlingar där hon stått högst på pallen och tävlar annars i damklassen för 21-åringar för att utmana sig själv.
– Det går ganska bra. Jag brukar hamna runt femteplatsen ungefär. Men jag är inte riktigt lika snabb nu eftersom jag är 20 år äldre än de jag tävlar mot, säger hon.
Hennes framfart på mountainbikebanorna har gett eko i orienterings-Sverige och en kväll ringde Håkan Carlsson, landslagschef för orienteringsförbundet, och frågade om hon var intresserad av att bli förbundskapten.
– Jag undrade om han hade ringt till rätt person, säger Eronn och skrattar.
– Egentligen vet jag inte varför han ringde till mig. Men han hade väl fått tips om att jag är en glad, trevlig och positiv person. Jag är ju på alla tävlingar som finns och tycker det är jätteroligt.
Vad tror du att du kan tillföra som förbundskapten?
– Jag är en organisatör och projektledare. Det är jättekul att anordna resor och läger. Jag hoppas att jag kan bidra med glädje. Jag vill samtidigt ge de landslagsaktiva alla förutsättningar för att prestera så bra som möjligt. Förut har de fått fixa väldigt mycket själva. Därför vill jag curla dem lite och fixa med allt runt omkring.
En annan utmaning är att få sporten att växa.
– Vi måste få ungdomar att testa sporten. Det är väldigt få som har provat mountainbikeorientering över huvud taget. Jag var ungdomsansvarig förra året och då startade vi ett riksläger i Idre där vanliga orienterare testade mountainbikeorientering. Det kommer bli av nu i sommar med. Samtidigt kommer vi även ha en ungdomstävling här i Lok, berättar Eronn.