Mjölbydottern Maria Bjurström lider av en grav funktionsnedsättning i form av en cp-skada. Det har dock inte hindrat henne från att prestera på topp. 23-åringen är 14:e bäst i världen i sporten Boccia, en liknande typ av boule.
Den 7 september inleds Paralympics i Rio de Janeiro och Bjurström ska börja tävla sex dagar senare. När mästerskapet nämns blir hon på bra humör direkt.
– Det har alltid varit en dröm att vara med. Det är jättestort och det ska bli jättekul, säger hon via sin mamma och tränare Anki Bjurström som tolkar sin dotters tecken med hjälp av en bok.
Vad är ditt mål med Paralympics?
– Det är att göra ett så bra mästerskap som möjligt. Det är 24 tävlande med tre i varje grupp där bara ettan går vidare så det blir tufft.
Som liten testade Maria Bjurström på många sporter, men 2005 deltog hon på en stor rekryteringstävling i Göteborg och där började Boccia-kapitlet för hennes del.
– Med ett så pass gravt funktionshinder är det svårt att hitta en sport som man kan tävla, prestera och komma ut på stora tävlingar i. Jag föll direkt för den här sporten, säger hon och tillägger:
– Hade jag inte haft mitt funktionshinder hade jag kanske spelat handboll i stället, det hade varit ett alternativ.
Maria Bjurström lägger ner mycket tid på sin idrott. Fem dagar i veckan tränar hon Boccia.
Utöver det har hon även fysträning tre gånger i veckan, två gånger på gym och ett pass där hon antingen åker rullstol eller sitter på en stol som hon kan springa i för att få upp flåset. Förutom sin mamma har hon även en personlig tränare till hjälp som tränar upp hennes nacke och bål. Trots alla dessa timmar menar mamma Anki att det finns länder vars seriositet är ännu större.
– Vi sitter alltid ensamma och tränar. För att få bra motstånd får vi åka och träffa Sebbe och Kristoffer (övriga två Boccia-spelare i landslaget) för att få bra träning. Men kommer man till Sydkorea finns det femton spelare som är lika bra och inför förra VM hade de träningsläger i ett halvår. I England går de på en slags internatskola där de kan rikta in sig på sin sport, men vi slog dem förra året och chansen finns alltid om man spelar bra. I Sverige har vi inte samma förutsättningar men vi är ändå långt framme.
Den 4 september reser hon tillsammans med familjen ner till Rio de Janeiro och hon är inte sen att medge att detta blir det största i hennes liv så här långt.
– Oj, det kommer bli jättestort, jag har knappt förstått det ännu. Vi fick beskedet i slutet av maj så vi har vetat om det ett tag, men det kommer bli jättestort och jag går och tänker på det hela tiden.