Hundra år med idrott
En artikelserie med anledning av Riksidrottsförbundet 100-årsjubileum där alla 67 RF- idrotterna presenteras.
I lördags var det SM i skridskosegling på norra Vättern. Utanför Olshammar, vid Hinds-torp, samlades en skara skridskoseglare i väntan på vind.
Is fanns så det blev över.
Hela Vättern låg nämligen frusen, en händelse som bara inträffar ungefär vart sjunde år. Och utanför Hindstorp, mellan Röknenöarna och Bastedalen var det gott om människor ute på isen.
-- Men de flesta är pimpelfiskare, upplyste Rolf Clifford, ordförande i skridskosegelsektionen i Svenska Isseglarförbundet.
SM-deltagarna i skridskosegling var inte så många. 27 startade i största klassen, draksegelklassen, och bara några få i öppna klassen.
Innan de startade gick de igenom reglerna. Mest för att det fåtal som inte varit med så länge inte skulle segla alldeles galet. De viktigaste reglerna är väjningsreglerna som säger att seglare för babords halsar (vinden från vänster) väjer för seglare för styrbords halsar samt att seglare i lovart (vindsidan) väjer för seglare i lä.
Storfavoriten Alexander Sahlin, Stockholm, med 14 svenska mästerskap på meritlistan, trodde inte på sig själv den här gången.
-- Jag är inte bra när det är så svaga vindar, sa han.
Matilda Appelberg från Uppsala och tävlande för Knivsta, hade inte heller allt för avancerade planer för sin del i resultatlistan.
-- Jag har inte seglat på två år så jag har ingen aning om hur det ska gå. Men jag vill inte komma sist i alla fall, sa hon och berättade att hon började med sporten sedan hon och hennes pappa hittat ett par gamla skridskor på vinden.
Startplatsen var belägen någon kilometer ut på isen som låg svart under ett tunt pudersnötäcke. Solen syntes inte till, det var nollgradigt, himlen var grå, och faktiskt började det snöa lätt. Då och då knakade och brakade det i Vätternisen som sjöng Werner von Heidenstams lov. Det var i skaldens barndomstrakter skridskoseglarna gjorde upp om SM-tecknen. Heidenstam föddes i Olshammar och tillbringade många barnaår där. Tvärs över Vättern lät han senare bygga sitt Övralid där han också ligger begravd.
"En dallring i fjärran rymd, ett minne
av gården, som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla."
Någon stormsång fick aldrig seglarna höra i lördags. Knappt vindsång alls. Det var nästan så att seglingarna fick inställas. Men så kom det tillräckliga vindpustar för att ändå seglingen skulle kunna genomföras. Tre varv på en triangelbana blev det och totallängden var en mil. Man använde sig som brukligt är av en masterstart, vilket innebär att en master (hare) startar för babords halsar och passerar resten av startfältet som startar för styrbords halsar. När alla kommit iväg vänder mastern och tävlingen kan börja.
Precis som Alexander Sahlin tippat gick det inte så bra för honom i den svaga vinden. Han blev femma i det första av två heat. Desto bättre gick det för Klas Andersson, Linköpings Segelsällskap, som något överraskande vann.
-- Men jag har ett SM-brons sedan tidigare, berättade Klas efter att ha blivit gratulerad av barnen Johan och Jannike efter heatsegern.
Linköpingsseglaren sa sig ha haft lite tur.
-- Micke Brandt ledde, men ramlade vid sista kryssen och då kom jag förbi.
För Matilda Appelberg, en av endast två kvinnliga deltagare, gick det ganska bra.
-- Bättre än väntat i alla fall, jag kom före dem jag skulle komma före, sa hon.
Inte heller var hon sist i andra heatet någon timme senare. Även det i svag vind. Trots det seglade Alexander Sahlin upp sig och blev trea i heatet. Men heatsegern gick till en annan stockholmare, Thomas Forsman. Klas Andersson kom fyra och tog därmed andraplatsen. silver till Linköping, således.
-- Jättekul förstås, tyckte han innan han gratulerade slutsegraren, Mikael Brandt, Uppsala, som nu stod på benen hela tiden och med två andraplatser fick slutpoängen fyra, mot Anderssons fem. Därmed tog Brandt SM-guldet. Bronset gick till Mikael Flodström, Stockholm.
Lilla Britta två och ett halvt år gammal brydde sig inte så mycket om seglingen. Mest halvlåg hon i sin pulka, dragen av mamma Kerstin Hörnsten. Pappa Alexander Sahlin fick hon prata med på lunchrasten inne bland stenarna i strandkanten. Och efter SM utanför Olshammar kan hon säga som Heidenstam:
". . . Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt".