Fem ridläger hålls varje sommar på Östergötlands mest kända ridläger: Öknehult. Två barn- och ungdomsläger samt tre familjeläger och de senare har blivit väldigt populära. Hit kan föräldrar komma för att bo med sina barn en vecka och medan barnen rider och lär sig mer om hästar kan föräldrarna göra annat: bada i Stensjön, sola, fiska, dagsvandra, plocka svamp, vila, bara vara.
– Succé. Vi har haft det så bra här så vi har redan bestämt att komma tillbaka nästa sommar, säger Anna och Cesar Barrios från Huddinge som är på familjeläger med sina fem barn för första gången. De stora tjejerna Isabelle, 12, Olivia, 10 och Alva, 8, rider av hjärtans lust och då kan mamma och pappa ägna sig helt åt småsyskonen Nelly, 2 och Theo, 1.
Eller åt varandra.
Anna är van vid hästar sedan tidigare, men Cesar däremot håller sig helst en bit ifrån.
– Jag är hästrädd. Men det lugn och ro som vi hittat på den här platsen är svårt att få någon annanstans. Perfekt.
Hästrädd kan man inte kalla Lars Hanson, kapten, mannen bakom ridlägren och hästlivet på Öknehult. 88 år gammal är han fortfarande verksam även om han i dag har hjälp av dottern Ingegerd med den dagliga driften av ridlägren, sonen Ulf (administration och ekonomi) samt barnbarnet Johanna som står för "hästeriet".
– Hästen skapar ett väldigt stort ansvar hos människan. Det är det viktigaste.
Kapten Hanson vet vad han talar om. Redan vid ryttar-OS i Stockholm 1956 var han med och jobbade som stallchef. Han har dessutom en lång karriär som stallofficer vid I4 bakom sig. Han har genomgått Infanteriets och Kavalleriets Ridskolor på Strömsholm, varit med och utbildat dom första civila ridlärarna 1956 och han startade Valla ridskola 1951, Ånestad Ridskola 1958, och Heda Ridskola 1969.
Men det var i Öknehult han fastnade till slut. Här har han lärt åtskilliga ridintresserade ungdomar hur de bör sitta till häst och hur de bör behandla hästen.
– Att det blivit så populärt att komma på läger hit beror nog på att det ligger så bra kunskap i grunden. Och bra disciplin, menar Ingegerd.
– Vi bibehåller farfars koncept, säger Johanna.
Ända sedan 1969 har det hållits ridläger i Öknehult som i dag fungerar som friluftsgård med vandrarhem och med plats för konferenser, fester, kräftskivor, fiske, jakt, bad, bastubad. Samt har turridning, förstås. Uthyrning och försäljning av hästar. Och kafé.
Vad uthyrningen beträffar så är det på grund av den som Katarina Andersson från Kimstad hittat hit tillsammans med dottern Unni, 12. Katarina förklarar:
– Unni rider på NFK i Norrköping och hennes favorithäst heter Zack. Han är uthyrd till NFK på vintrarna. På somrarna går han här och vi ringde och frågade om vi fick komma på läger och om Unni kunde få ha hand om Zack. Så blev det. Det är underbart att få åka iväg så här med sin dotter och göra något gemensamt.
– Zack är så stabil. Han är stor, lat, lugn, och mycket att jobba med. Det gillar jag, säger Unni.
Även hästarna, 45 till antalet, har det bra på ridlägret. Inte bara för att de blir omskötta med kärlek. Mellan varje ridläger har de tre dagars vila och lever flockliv. På gården finns även kaniner och höns. Vad saknas?
– Kisaborna har haft väldigt svårt att hitta hit. Stockholmare och tyskar kommer, men Kisaborna är svårflirtade, säger Lars Hanson.
Märkligt. Det är ju bara elva kilometer emellan.
På tal om elva. Just så många sommarläger på den vackert belägna gården ovanför Stensjön har 20-åriga veterinärstuderanden Natalia Chabiuk varit med på. Som deltagare, vill säga. Sedan har hon gjort ett par som instruktör, också. I år är hon instruktör på tre.
– Jag kom hit första gången som fyraåring och kan inte ens minnas en sommar utan ridläger.
– Hon blev genast adopterad av familjen, säger Ingegerd. Vi jobbar mycket med gemenskap. Allting annat är så tävlingsinriktat, men här lär man sig någonting och alla hjälper till.
– Här tillhör vi alla familjen Öknehult, säger kapten Hanson.
Jörgen Auer