Man har inte hört så mycket om henne efter att hon var med i Let´s dance i teve 2011. Fast förra året blev hon mamma.
Och nu är Helena på gång.
– Jag har en hel bunt hästar som jag tror på. Och jag hoppas kunna ta mig till OS i Rio 2016. Men det behöver du inte skriva.
Jo.
Okej då, säger Helena och skrattar. Och gestikulerar som hon brukar. Som vanligt bjuder hon på fika när Corren kommer. I mamma Solveigs och pappa Hasses kök. Helena har köpt massor med fikabröd (hon älskar det) och gör i ordning kaffe. På italienskt vis. Nåt hon har lärt sig av sambon Roberto som för tillfället är i Italien på familjen Cristofolettis gård i Varese.
– Cappuccino, säger Helena och tillägger snabbt något som knappt går att uppfatta. Cappuccino con cacao, säger hon. Fast så fort att man tror det är ett ord.
Hur stavas det, frågar jag.
– Det ska du väl inte fråga mig, jag är ju dyslektiker. Skriv Cappuccino à la Helena i stället.
Kan du italienska nu?
– Nej, för sjutton. Några ord och fraser har jag lärt mig, men Roberto kan mycket mer svenska än jag kan italienska.
Någon skriker. Giselle har vaknat. Men Helena sitter lugnt kvar på köksstolen. Hon har ju Johanna Larsson att lita på. Barnflickan.
– Första sex månaderna hade jag jättemycket hjälp av mamma. Nu har vi anställt en barnflicka, annars skulle det inte funka. Så är det ju!
Nej, både Helena och Roberto är hoppryttare till yrket. Hästutbildare. De tränar hästar vareviga dag, de åker och tränar utomlands, de tävlar. Hit och dit, livet är ett flängande. I början av dotterns liv var Roberto tvungen att vara i Italien. Helena var själv hemma på Ekenberg – ja, men hade ju mamma Solveig att luta sig mot.
– I början hade jag Giselle i bärsele under allt markarbete och nån gång låg hon ute i vagnen när jag red inne i ridhuset. Men då kom min bror Magnus och skällde ut mig.
Så Johanna behövdes. Med henne på plats på Ekenberg ser Helenas dagar ut ungefär som förut. Träning, träning, träning.
Vad kan man då förvänta sig av Helena i år?
– Årets mål är väl framför allt att göra ett bra jobb med unghästarna.
I stallet har hon hjälp av beridaren på Ekenberg Mathilda Thunholm och stallchefen Malin Strömbäck. Och inte bara i stallet. De sköter också en del av planeringen för träningen. Vilken häst som ska göra vad, tränas hur, och vilken som ska vila. Och ska Helena hoppträna, ja då vill väldigt gärna pappa Hasse, själv gammal landslagsryttare, vara på plats och hjälpa till med goda råd. Helena vet vad han kan. Han vet vad hon kan.
Hästarna då? Finns det någon av dem som du tror mer på än de andra?
– Briomf har nåt stort på gång. Det är Robertos häst, men jag rider den. Men som sagt, jag har en hel bunt som nu går 1.40–1.45 och kan bli något. Men de är lite unga än: Klara, Blomberg, Soprano och CottonZtar.
En bekanting hittar vi i alla fall i stallet. Snart 16-åriga 43:an.
– Ja, hon är lite av pengahästen nu. Det är hon som drar runt alltihop på tävlingar. Inga stora pengar, men så att en tävling går ihop sig.
Din dotter Giselle är så liten än, men vad tror du om hennes uppväxt och intresse. Med två hoppryttare som föräldrar, vilken blir hennes sport?
– Haha. Ja, det är klart att hon ska få prova olika sporter om hon vill. Men vi är nog inte de föräldrarna som skjutsar runt en massa på matcher och så. Mycket talar väl för att hon börjar rida.
Så anländer Hasse. Hoppträningen börjar. Det är Helena, Mathilda, Soprano, Allez. Briomf står sadlad och väntar. Johanna och Giselle tittar på.