Min passion för NHL – eller snarare för Montreal Canadiens – startade i ett land vid ekvatorn, långt bort från den nordamerikanska kontinenten.
När jag var 9 år gammal, 1989, hade mina kusiner flyttat från inbördeskrigets Sri Lanka till Toronto. Trots kriget samlades hela tjocka släkten varannan jul hemma på Sri Lanka.
Mina kusiner hade blivit hockeyfrälsta i sin nya hemstad och försökte få mig att bli ett Toronto-fan, men redan då ville jag göra tvärtom. När jag skulle välja ett hockeykort ur kusinernas samling fastnade jag direkt för ett kort med tjecken Petr Svoboda. Det där C:et med ett H i som han hade på tröjan var snyggt. Så enkelt var det. Idag är Canadiens det ENDA lag jag verkligen håller på. I övrigt har mitt yrke trubbat bort allt vad klubbkänslor heter. På gott och ont.
Fyra år efter att jag blivit ”Habs”-supporter, 1993, skulle jag sitta uppe och titta på TV5 var och varannan natt och se dem gå hela vägen till en Stanley Cup-titel mot Wayne Gretzkys LA Kings. Med spelare som Patrick Roy, John LeClair, Guy Carbonneau, Eric Desjardins och Kirk Muller. Livet lekte och jag var fast i både sporten, klubben och ligan.
Men – det var det...
Sedan dess har jag både blivit vuxen, skaffat skägg, skaffat barn, tappat hår och fått gråa hårstrån. Inte en titel i sikte. 24 år har gått – klubbens överlägset längsta titeltorka.
Jag har börjat känna mig som en Toronto-supporter. Eller varför inte – en LHC-supporter...
Vareviga säsong börjar man hoppas på ett lag som man innerst inne vet kommer göra en besviken igen.
Årets Canadiens-trupp innehåller spelare som Carey Price, Shea Weber och Alexander Radulov, vann sin division och BORDE kunna blanda sig in i leken den här säsongen. Men luttrad som jag är så är jag inställd på att redan om några veckor få säga de traditionella orden: ”Nästa år”.
Det sägs att motståndaren i åttondelsfinalen, New York Rangers, har en målvakt (Henrik Lundqvist) som inte trivs i Bell Centre i Montreal. Men så sades det 2014 också när lagen möttes i semifinal. Då blev Lundqvist istället tungan på vågen, till skillnad mot Montreals dito Carey Price. Världens bästa målvakt som alltid haft en förmåga att vika ner sig eller bli skadad när det gäller i Habs-tröjan.
Oavsett vad – årets åttondelar blir intressanta att följa, framförallt ur lokal synvinkel. Kommer till exempel Gustav Forsling få chansen i Chicago i åttondelsfinalen mot Nashville? Chicago som definitivt blir en titelutmanare i år. Kan Calle Gunnarssons St Louis upprepa fjolårssuccén och ta sig till semifinal? Första hindret på vägen blir Minnesota Wild. Och Gabriel Carlsson, som för bara ett par veckor sen spelade slutspel med LHC... nu är han i Columbus Blue Jackets, har spelat två matcher (gjort en poäng) och kommer få stanna kvar över slutspelet. Får han spela i åttondelsfinal mot Sidney Crosby och kompani i Pittsburgh Penguins?
Natten till torsdag drar racet igång.
Jag både längtar – och våndas.