Bakom Mjölbys ishall leder en liten stig in till Mjölby CK:s mountainbike bana. Här har Boxholmskillen Elias Nilssons utveckling gått spikrakt uppåt sedan han började för fyra år sedan.
– Jag slutade med cross och började testa på lite andra idrotter. Jag körde fotboll ett tag men tyckte inte det var så kul. Sedan tjatade mamma och pappa in mig på en cykelträning här och jag fastnade, säger Elias Nilsson och fortsätter:
– Det gick samtidigt bra för mig väldigt fort, så då blev det extra roligt.
Vad är det som gör att mountainbike är kul?– Det är farten. Samtidigt kan man träna när man vill och var man vill. Om det till exempel har regnat blir det halare vilket gör det svårare och då får man tänka på tekniken.
Han har legat i toppskiktet på flera tävlingar. Men den största meriten hittills är SM-guldet som han vann förra året i pojkar 15–16-klassen.
– Det var jag och Viktor Lindqvist som var de starka korten inför SM. Han är också från Boxholm och vi brukar träna rätt mycket ihop. Jag var rätt säker på att jag skulle ta medalj om ingenting skulle hända. Men att det skulle bli guld var inte lika säkert, säger Nilsson och ler.
Inför den här säsongen har han tagit klivet upp i juniorklassen vilket har inneburit längre sträckor på tävlingarna.
– Förra året var en tävling i 45-50 minuter, men i år kan en tävling hålla på i en timme och 20 minuter, säger Nilsson.
– Det har gått sådär i år. Vi var i Norge för tre veckor sedan och där gick det dock riktigt bra. Där vann jag en etapp, kraschade i en och var femma på den sista och viktigast etappen. Där var jag näst bästa svensk också.
För två veckor sedan cyklade han omkull ordentligt på en träning och sträckte en muskel i ryggen, vilket har hämmat honom nu.
– Vi hade en hemmatävling här förra helgen där det första varvet kändes bra. . . men sedan fick jag ont i ryggen igen. Jag körde klart loppet och blev väl fyra vilket var riktigt dåligt eftersom det inte var så många som var med i tävlingen, säger Nilsson och suckar lätt.
Hemmatävling i Mjölby i all ära, men det är SM som är det stora målet även i år.
– Jag har egentligen tävling för tävling som mål, men SM är såklart det jag siktar på. Jag hoppas att jag kan kunna fortsätta träna utan att bli skadad. Såklart vill man alltid ta medalj men det blir svårare i år än förra året. Topp fem skulle vara roligt i alla fall.