– Mina barndomskompisar tävlade i mountainbike. En dag när jag var nio år gammal frågade deras pappa om jag ville vara med och träna eftersom min morbror hade köpt en mountainbike till mig. Jag hängde med och det var så allt startade, säger Johansson.
Hon berättar att hon sedan den dagen alltid haft intresset för cykling. Och att intresset förstärkts av olika anledningar.
– Jag växte upp med många killar som tyckte om att cykla. Då blev det naturligt att jag också fick det intresset. Så man kan säga att jag har vuxit upp på cykeln, säger hon och fortsätter:
– Jag gillar adrenalinet och att det alltid finns nya utmaningar. Att cykla fort i skogen bland stenar, rötter och träd är en häftig känsla, säger hon.
Men det dröjde innan 21-åringen från Motala tog sig in i tävlingsvärlden.
– Jag var 17 år gammal. Så jag började tävla väldigt sent. Jag spelade fotboll när jag gick på högstadiet vilket ledde till att det inte blev någon cykling. Men när jag körde mitt första SM någonsin, år 2014, kände jag att det var det här jag ville göra, säger Johansson.
LÄS MER:Dubbla medaljer för Motalacyklisten
Från 9–13 års ålder tränade hon i Motala AIF. Till återkomsten av cyklandet vid 17 års ålder valde hon att byta klubb – det blev Mjölby CK som hon än i dag tävlar för. Sedan bytet av klubb 2014 och fyra års tävlande har karriären blandats med både bra och dåliga minnen.
– Det största var EM 2016 i Jönköping där jag för första gången tävlade för landslaget. Trots att jag kraschade den gången minns jag känslan att köra ett mästerskap på hemmaplan. Det finns ju inget bättre, säger hon.
Hon har dock varit med om många kraschar. Den värsta var i Tyskland under världscupen tidigare i år. Det blev så illa att ambulansen fick ingripa och följden blev en allvarligare hjärnskakning. I dag är hon tillbaka och siktar mot toppen.
– Målet är att en dag bli kontrakterad av ett proffsteam. Det finns nämligen olika stall som kör världscupen och har olika antal åkare där man får support med cykel och allting. Det blir som ett jobb man blir avlönad av. Så att kunna vara proffscyklist är målet även fast det är långt kvar, säger Johansson och fortsätter:
– Det hade varit häftigt att resa jorden runt och köra de största tävlingarna samtidigt som man lever på det.
De flesta av proffsteamen befinner sig i Tyskland och Schweiz. Trots att hon påpekar att hon har en lång väg dit är det inget hon tvekar på.
– Jag skulle aldrig sitta och säga att jag blir proffs nästa år. Men om några år tror jag – eller jag vet det, säger hon.
Livet som MTB-satsande är inte alltid det enklaste. Speciellt inte för Johansson som under två års tid studerat till högskoleingenjör inom maskinteknik i Borlänge. Något hon är redo att dra ned på.
– Jag har kanske inte valt den optimala utbildningen för att elitsatsa. Jag har ett år kvar men har nu valt att plugga på 50 procent för att kunna satsa på cyklingen.
Hon fortsätter:
– Jag har stressat väldigt mycket i skolan så att jag inte fått till cyklingen. Varenda gång jag gått i mål har jag känt att jag inte fått ut allt jag kan. Jag behöver ju inte vara en färdig ingenjör vid den här åldern.
Trots satsningen är utbildningen viktig.
– Jag skulle säga att jag värderar båda karriärerna nästan lika högt. Nu när man är så ung vill jag satsa på cyklingen. Men man vet aldrig vad som händer och därför vill jag ha en grund att stå på. Mitt mål är att kunna vara med högt upp i ett företag och fatta många beslut, avslutar Johansson som i dag bor i Falun.