Vad har egentligen hänt?
Att bara drygt 50 bilar kommer till start är egentligen kanske inte så konstigt om man tänker efter en stund.
Från Linköping till Boden är det 112 mil.
Från Karlskrona, där flera tävlande är ifrån, är det drygt 140 mil.
Enkel resa.
Jo, jag vet. Det är lika långt för de som bor norrut och som på sommaren ska åka ner till Skåne för att tävla.
Men att lägga ett vinterrally norr om Luleå, inte långt från den finska gränsen, och placera det bara dagar efter storhelgerna jul och nyår, låter inte så vältänkt.
För att uttrycka det milt.
Ett SM ska vara möjligt för alla. Hur man ska lösa det i vårt avlånga land har jag inget bra svar på, men kanske en vintertävling runt Sandviken, Falun, Borlänge hade varit mer tilltalande för betydligt fler.
Även de östgötska inslagen i tävlingen är väldigt få. Bland förarna syns bara Albin Nordh, Ydre MK, och Gustav Hartzell, Norrköpings MK. Därtill hittar vi fyra kartläsare från V:a Östergötlands MK, SMK Motala och SMK Valdemarsvik.
Men det är annars glest, riktigt glest.
Jag har inte lusläst reglerna för SM 2022, men med bara fem deltävlingar är det högst troligt att alla resultat räknas i tabellen.
Det betyder i sin tur att de som tävlar i Boden får ett försprång, och att Albin Nordh med all säkerhet är den ende från Östergötland som kommer ha en rimlig chans på medalj.
Hur har det blivit så i ett så stort och klassiskt rallylän?
Vad säger det om statusen på rally-SM som mästerskap?
Det finns en del frågetecken att räta ut.