– Jag är nöjd. Det måste jag vara. Även om det svider just nu att jag inte kunde klättra i det här heatet.
Vi träffas efter söndagens race som avslutade en hektisk och händelserik helg på hemmabanan ute på Linköpings Motorstadion. Han orkar svetten ur pannan efter att ha fått några minuter på sig att kyla ner de heta känslorna direkt efter målgång.
– Det strulade till sig väldigt vid en varvning som gjorde att jag tappade ordentligt på honom framför. Annars kändes det som jag hade betydligt bättre fart och hade kunnat ta mig om. Men på den här smala banan blir varje passering en utmaning.
Anders berättar att hemmabanan alltid har varit hans hemmabana och att han kan den utan och innan.
– Jag har varit på den här banan sen jag var några månader gammal och säkert kört tiotusentals varv genom åren.
Han kör i den tyngsta klassen, Superbike, och ligger efter de första deltävlingarna nånstans kring sjätte-sjunde plats.
– Jag var åtta efter den första helgen och med de här resultaten borde jag ha klättrat åtminstone någon placering.
Vad är målet med säsongen?
– Att vinna så klart, annars är det ingen idé att vara med. Men det är tuff konkurrens, den här helgen var norrmännen för starka.
Norrmän? I ett svenskt mästerskap?
– Ja, vi är trots allt ganska få i klassen så när det kommer några förare som vill vara med kan vi inte tacka nej.
Hur mår sporten annars?
– Bra. Det är många nya förare i rookieklasserna som fyller på underifrån.