– Efter att jag tog över som förbundsläkare 2015 satte vi ett större fokus på hjärnskakningar och dess följder. Idag tycker jag ändå att vi har kommit en bra bit på väg, men vi har fortfarande en del att göra.
Stephan Filipowski är själv hängiven motorcykelåkare och till vardags narkosläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Han har läst vår intervju med Linköpingstalangen Hampus Kahrle som drabbades av många huvudsmällar under sin karriär och efter en hjärnskakning 2019 tvingades sluta. Han har fortfarande svåra sviter och kämpar för att komma tillbaka till en fungerade vardag.
– Jag kan inte säga om det blivit vanligare med hjärnskakningar på senare år. Däremot har vi börjat följa upp det på ett bättre sätt och har mer kontroll idag.
Han berättar att alla som misstänks ha drabbats av en hjärnskakning vid en tävling rapporteras in till förbundet som per automatik drar in förarens licens.
– För vuxna stoppas licensen tio dagar och för barn i tre veckor. Det är för att barn är mycket känsligare för den här typen av skador och behöver mer tid att återhämta sig.
De som skadats ska sen gå igenom den så kallade "hjärntrappan" innan de är klara att tävla igen. Men i en individuell idrott som motocross faller ett stort ansvar på den enskilde individen.
– Tyvärr finns det en attityd inom motorsporten i allmänhet att man inte ska visa svaghet, man ska vara tuff och hård och inte gnälla. Jag tror det gör att förare ibland kommer tillbaka tidigare än de borde. Men vi jobbar hårt med att informera om farorna, bland annat genom föreläsningar om hjärnskakningsproblematiken till förarna i förbundets elitsatsning.
Vilken nivå av sjukvårdspersonal det ska finnas på en tävling i exempelvis motocross regleras av på vilken nivå tävlingen är. Legitimerad läkare är bara ett krav vid SM-tävlingar, vid övriga tävlingar räcker legitimerad sjuksköterska.
– Det viktigaste som jag ser det är att personalen på plats har rätt kompetens och erfarenhet. Det är inte professionen som är avgörande.
Han menar också att de som drabbats av svårare fall av hjärnskakningar alltför ofta har problem att nå sjukvården och få professionell hjälp.
– När man inte tar sig igenom hjärntrappan utan får återkommande bakslag behöver man komma i kontakt med en specialiserad neurorehabavdelning men måste först gå via sin lokala vårdcentral. Tyvärr hör jag för ofta att patienter inte riktigt blir tagna på allvar och skickas hem igen med order att vila lite till. Det har till och med hänt att de fått höra att de får skylla sig själva om de håller på med en så farlig sport.
– Det kan också vara svårt att komma till rätt instans om du exempelvis inte bor i en större stad med ett universitetssjukhus där kunskapen finns. Men till och med här i Uppsala där jag jobbar har neuroavdelningen knappt haft några patienter med hjärnskakningar. Jag tror att det är en grupp som tyvärr alltför ofta hamnar mellan stolarna och tar man inte hand om dessa patienter på rätt sätt finns en klar risk att de får stora problem.
Stephan Filipowski har ett förslag:
– Kanske vore det bra om Riksidrottsförbundet följde upp personer som drabbats av kroniska problem efter hjärnskakningar inom sin idrott och förmedlade dessa till rätt instans. Hjärnskakningar sker inom många sporter, inte bara hockey eller motocross. Det finns tyvärr nästan överallt idag.