Därför fattas det ett par hundra meter när du springer LOK-milen.
– Det är det absolut vanligaste klagomålet jag får. "Min klocka mätte inte upp 10 kilometer, varför är det så". Det får jag i många mail, säger Linköpings OK:s milansvarige, Magnus Sahlman.
Vad svarar du då?
– Jag brukar visa att de moderna GPS-klockorna inte riktigt fångar varenda kurva. Om man skulle gå spåret så blir det längre. Då registrerar klockorna fler punkter och hänger med i kurvorna. Du ser ju bara här i början hur mycket spåret svänger, säger Sahlman vid den "klassiska" milskylten i Vidingsjö Motionscentrum.
Men det finns en del som inte köper förklaringen.
– Vid markeringen för nio kilometer är det faktiskt någon som ritat en egen nia ett par hundra meter tidigare än vår skylt. Så kan man ju också göra, skrattar Sahlman och visar upp några av hans egna rundor i telefonen.
Telefonbilderna styrker Sahlmans förklaring. Där spåret svänger så genar klockans uppmätta runda, och på milspåret finns det otaliga kurvor – och inte minst sätt att ta kurvorna vilket gör att spårets faktiska längd svävar i ovisshet.
Magnus Sahlman är ansvarig för milspåret. "Jag har kontakt med kommunen kring om det exempelvis skulle falla ned träd som behöver tas ned", säger Sahlman.
Milspåret anlades under tidigt 80-tal. Något som inte hade gått utan en viss eldsjäl.
– Jag kom på idén när vi precis hade byggt klart Lok-gården. Jag sa att det var lite fjuttigt att inte ha ett spår i anslutning till stugan. Så sagt och gjort, ler Rune Fritz, 87, grundaren av Lok-milen.
Det är två år sedan Rune sist var i Vidingsjöskogen. Nu har åldern tagit ut sin rätt.
– Jag var där strax innan jag hamnade i rullstolen. Det är knappt två år sen. Sista träningspasset minns jag. Jag bodde nära Vistvägen. Så jag upp mot bäcken och sen till spåret. Det gjorde jag jämt sista tiden innan jag började känna den här obalansen. Sista gången fick jag hjälp hem. Tur var väl det, säger Rune som idag bor på ett vårdboende i Linköping.
Vad är du mest stolt över kring LOK-milen? "Haha. Jag vet inte. Det är ju klart att det gett många glädje. Det är roligt när folk kommer och säger att de är glada att de finns. Sen har det varit mycket jobb där vi rensat spåret, druckit kaffe och ljugit. Det är nog det bästa. Tyvärr är det många som inte lever längre men det har varit viktigt för mig", ler Rune.
Trots att inte GPS-klockorna fanns när spåret grundades var det minst lika viktigt att distansen skulle vara så nära tio kilometer som det bara gick.
– Jag var ansvarig för både ett löp-lopp och ett skidlopp i Vidingsjöskogen på den tiden så jag kunde nästan alla stigar i södra Linköping. Det tog ett år att hitta helt rätt, säger Rune.
Hur mätte du spåret?
– Jag gick med cykelhjul. Det har blivit många promenader. Det är väl därför jag måste leva i rullstol nu, säger Rune med ett snett leende.
Dagens sträckning av LOK-milen. Milspåret är den lila markeringen.
– Första gången blev det 10,4 kilometer minns jag. Det svänger så mycket i skogen att det var svårt att tajma den exakta distansen. Så är det än idag.
Hur mycket behövde ni såga ner?
– Inte så mycket faktiskt. Kommunen tyckte det var en bra idé sen var det några stollar som tyckte vi skrämde bort rådjuren men då sa jag till kommunen att det finns rätt så mycket mer skog kvar till rådjuren och så var det med den saken.
Tuffaste utmaningen?
– Uppförsbackarna. Linköping är ju rätt så platt men sen hittade jag backravinen i Linköping. Där kunde man springa uppför. Sen var det där med hästarna.
Hästarna?
– Ja. Det finns lite andra vägar där kring Lok-milen så jag minns att det var lite tjafsigt om vem som hade företräde på stigen men det har lagt sig nu. Sånt tycker jag är tråkigt. Skogen får ju de flesta plats i.
"Det kan vara en del granar som faller ned. Översvämningar är också en utmaning. I somras var Ekängssjön helt översvämmad. Det var vattenspegel på grusvägen. Då går det inte att göra något. Det är bara att vänta", säger Magnus Sahlman.
Lok-milens gröna skyltar sitter på träden i skogen.
"Sen byggde kommunen upp stadsdelen Ullstämma och då, spåret som jag gjorde, hamnade på cykelvägen som går mot Sturefors. Då kliade jag mig i huvudet. Det går inte att ha cyklister på vårt spår. Då fick vi göra om", säger Rune Fritz. Spåret har gjorts om ett antal gånger.
Lok-milen böljar sig fram genom Vidingsjöskogen.
Saknar du skogen?
– Ja. Det gör jag.
– Jag är uppväxt i skogen. Jag minns min första mening. Jag såg älgar gå runt i skogen så jag sa till mamma: "Titta det är kossor!". Det var tider det och jag saknar Vidingsjöskogen. Det är det värsta med att leva så här.
LÖPARNA OM MILEN
Frida Michold.
Frida Michold, IK Akele
"Lok-milen är en favorit bland motionsspåren. Framförallt gillar jag inramningen med naturen omkring den. Det gör spåret till en av de bästa jag sprungit. Den är perfekt att träna på inför typ Lidingöloppet".
Lisa Ring.
Lisa Ring
"Det är ett bra spår med bra markeringar. Det är lite utmanande med knixet och trixet med rötter. Det är också varierande natur. Det är helt enkelt ett underbart spår att springa på"
Albin Lillieström, IK Akele
"Lok-milen ligger högt upp bland mina favoriter. Framförallt gillar jag att spåret är långt. Det vanligaste i Sverige är att spår är mellan 2-5 kilometer. Gillar också att det inte är alltför brett. Det är alltid roligt att springa Lok-milen."