För det var 33-årige Henrik, och Anki, som vann i Correns komma-igång-tävling. Anki skickade in både text och bild.
Så här skrev hon bland annat: "min man är egen företagare med ont om tid, träningen är det som han då står över, till följd av det har byxlinningen fått bli vid, eftersom han större storlek behöver."
Anki är gympaledare i Ljungsbro GF och har utan framgång försökt att få med Henrik till gympan.
- Han var nere på ett spinningpass en gång, men då blev han blålila i ansiktet.
Henrik minns och nickar. Nu känner han sig redo att börja träna.
- Jag behöver en spark i baken för att komma igång.
Henrik är glasmästare och driver eget företag. Fritiden ägnar han gärna åt sönernas, Jacob, 8, och Christoffer, 6, idrott. Han är själv en av fyra tränare för det hockeylag i Ljungsbro sonen Jacob är målvakt. Men så värst mycket behöver han inte röra på sig under träningen. Inte annars heller.
- Ibland följer han med ut och går promenad, men han vill helst ha ett mål med promenaden om han ska följa med ut, säger Anki.
Annat var det förr.
Henrik Rapp har tränat mycket. Både fotboll och ishockey.
- Fast då var jag lat, erkänner han nu.
Han spelade fotboll i Ljungsbro i division 5, ishockey i Linköpings HC som junior. Han var med i tv-pucklaget 1988 och även med i LHC:s A-trupp.
- Jag fick göra några sporadiska inhopp i någon träningsmatch, men när dåvarande tränaren Jim Brithén frågade om vi var beredda att satsa ännu mer, då gick jag över till Ljungsbro.
1997 var det färdigspelat i hockey för Henrik Rapp. Efter det höll han igång med innebandy med kompisarna. Och åkte Vasaloppet.
- Ett stolleprov. Det var 2001 och jag blev övertalad av grannen Anders Lorentzon. Vi tränade ingenting och åkte bara sex mil innan, men tog oss igenom loppet på vilja.
Fast det ska förstås sägas att familjen Rapp då bodde i Berg, och att Henrik cyklade till dåvarande jobb i Johannelund. Så starka ben hade han.
Sen åkte han och Anki Vasaloppet både 2005 och 2006.
- En gemensam morot att träna till, det var kul, säger båda.
Fast loppet 2006 höll på att sluta väldigt illa. Anki tvingades bryta i Eldris, med nio kilometer kvar av de 90. Hon hade drabbats av hjärtmuskelinflammation och forslades till Mora lasarett. Fast det visste inte Henrik någonting om när han åkte i mål i Mora. Inte förrän 20 minuter efter målgång.
- Då blev jag rädd, minns han.
Kanske är det därför han inte rört på sig alls sedan dess.
Som vältränad hockeyspelare vägde han kring 80 kilo eller strax under. På nyårsafton nu senast visade vågen över 94 kilo.
- Nu har jag gått ner till 90, 4. Jag har ett rörligt jobb och så har jag lagt om matvanorna lite.
Det var nog tvunget det. Det blev lite väl mycket snabbmat ett tag.
"Hjälp sökes", skrev Anki till Corren.
Hjälp är på väg i form av träningsexperten Fredrik Wandus. Det är två timmar med Fredrik som är förstapriset i vår komma-igång-tävling. En introduktionstimme och en uppföljningstimme.
- Jag önskar jag hade haft den här möjligheten att få träningsråd när jag var som mest aktiv. Nu hoppas jag att jag ska komma till insikt om vad och hur jag ska göra för att hålla mig i form. Och så vill jag gärna kapa några kilo. Målet måste vara att må bra, säger Henrik Rapp.
När han gör det kommer han att känna sig som den vinnare han är.