– Vi vill poängtera att vi inte är duktiga triatleter. Vi är riktiga nybörjare. Vi vill inspirera andra att förstå att man inte behöver vara jätteduktig för att klara det. Det gäller att ta det på sin nivå, inte jämföra sig med andra.
Ulrika talar som en nyfrälst. Hon har hittat träningen och vill nu sprida känslan till andra.
Simon fyller i, lika nyfrälst han:
– Alla är vinnare som tar sig över mållinjen.
Att träffa Ulrika Haglund, 24, och Simon Hellbe, 25, är värsta uppåttjacket. Inte nog med att de utstrålar förälskelse och värme, och knappt kan slita blicken från varandra, de är dessutom så fyllda av energi och livsglädje att det är omöjligt att inte smittas.
Vi träffar dem vid badplatsen i Ljung, där de ofta tränar.
– Det började 2013, när jag skulle springa Blodomloppet med jobbet, berättar Ulrika. Målet var att alla skulle springa 5 km under 30 minuter. Jag var så nervös! Jag trodde det var omöjligt. Jag tränade i tre månader inför loppet. Och kom i mål på 26 minuter!
– Det låter lite, men jag blev så otroooligt inspirerad och chockad över min kropp. Att jag kunde utvecklas så! Jag flög på moln hem till dig!
Ulrika tittar på Simon, som skiner upp, och fortsätter:
– Hemma kastade jag mig ner i ditt knä och sa ”Vi måste göra om det! Vi måste göra om det! Vad blir nästa grej?”
– Vi blir lätt så exalterade när vi är tillsammans, så en kvart senare sa vi: ”Okej, vi springer ett marathon!”. Så efter 5 km blev det 42 km!
Simon skrattar stort och säger:
– Hur svårt kan det va?
Några månader senare, hösten 2013, stod de två, Ulrika med erfarenhet från gruppträning på gym, och Simon, med en halvmara bakom sig, på startlinjen till Sydney marathon.
Att det blev just Sydney berodde på att de båda pluggade en termin där.
Träningen inför gick bra, så också loppet och efter målgång brast allt för Linköpingsparet.
Ulrika ler åt minnet:
– När vi såg varandra efter målgången så bara storgrät vi och höll om varandra.
Simon minns känslan:
– Man var mer stolt över den andra än sig själv. Det var värsta kicken, resan tillsammans och att vi gjorde det. Att träna inför det, ta sig dit, lyckas och att göra det tillsammans.
Med maran gjord var det så dags igen, dags att komma på nästa grej.
– Redan dagen efter Sydneytävlingen så satt vi på flygplatsen med en kopp kaffe och sa ”Tänk Ironman!”. Vi anmälde oss inte direkt, utan sa att nån gång i livet ska vi göra det. Först ville vi testa på en triathlon och se om det var vår grej. Då hittade vi Vätter challenge i Jönköping. Och tyckte det var jätteroligt. Så sommaren 2014 anmälde vi oss till Ironman i Kalmar 2015.
Att genomföra en Iron man, 3,86 km simning, 180,2 km cykling och 42 195 meter löpning, kräver välplanerad träning och förstås enorm motivation.
Ulrika och Simon har hittat sin ultimata drivkraft.
– Utomlands är det mycket välgörenhetsfokus kring löpning. Många springer för olika organisationer. Folk klär ut sig och gör reklam och insamlingar för olika välgörande ändamål. Vi såg det i Sydney och inspirerades, berättar Simon.
– Så när det var dags att anmäla oss till Ironman i Kalmar så funderade vi på det där med välgörenhet. Ska vi lägga så mycket tid tillsammans på det här projektet, ska vi inte försöka koppla till det till något mer syfte?
Ulrika säger:
– Under de långa träningspassen är det mycket tid till att tänka, lätt att grubbla, vilket inte alltid är så roligt. Då gäller det att hitta meningen med det, kunna motivera för dig själv varför du ska välja att ge dig ut i ösregn och kyla och cykla i tre timmar i stället för att sitta hemma och fika med kompisar. Vi behövde en motivation som inte var egokopplad, som inte bara handlade om att ta sig över mållinjen.
Valet föll på organisationen Hand in hand som nu har en insamlingsplattform på Ulrika och Simons hemsida triyourlimits.se.
Simon förklarar valet:
– Vi gillar att Hand in hand jobbar med själv till självhjälp. Att de skapar förutsättningar för att människor ska tjäna pengar och ta sig ur extrem fattigdom. Målet är 22 600 insamlade kronor. 100 kronor per kilometer som Ironman är. Nu är vi halvvägs på 12 500 kr.
15 augusti avgörs tävlingen i Kalmar men insamlingen kommer fortsätta ytterligare en tid.
En sak vet vi redan nu.
16 augusti, dagen efter Ironman, bestämmer sig Ulrika och Simon för nästa grej.