Ni har säkert någon gång sett eller hört honom berätta om det ofattbart tragiska som inträffade vid diskoteksbranden i Göteborg 1998. 63 personer miste livet och då 18-årige Masoud drabbades av tredje gradens brännskador på nästan 30 procent av kroppen.
Men han överlevde.
Mot alla odds.
– Det är en stor del av mitt liv och något som jag alltid bär med mig. Min historia är en del av mitt jobb. Men det blir tufft att tänka för mycket på det, säger Masoud Owji.
Nu bor han i Umeå, driver eget företag och har fattat tycke för löpningen med flera avklarade maratonlopp. Dessutom är han en av ambassadörerna för Blodomloppet med målet att springa samtliga lopp under året. På grund av andra uppdrag har det inte riktigt blivit så, men i Linköping fanns han på startlinjen.
Fast efter att för några veckor sedan ha fått en dammsugare (!) på foten blev det bara fem i stället för tio kilometer.
– Äh, det är rörelsen som är viktig. Inte hur fort eller hur långt du springer. Det är stegen och den vardagliga motionen som betyder mest. För min del har löpningen blivit en livsstil som förändrat mitt liv. Det tog lång tid innan jag kunde halta mig fram efter olyckan, säger han.
Efter branden 1998 opererades han flera gånger under två månader på Universitetssjukhuset i Linköping och fick då stora mängder blod. Utan den blodgivningen hade han inte överlevt.
– Inte minst därför känns det bra att vara med på det här. Linköping har definitivt en plats i mitt hjärta. Jag var här förra året och träffade läkarna som tog hand om mig. Det blev som att lägga till en pusselbit som jag saknade, säger Masoud Owji i solskenet på Stångebrofältet.