"Jag vet ingen som är så pedagogisk."
"Världens bästa och snyggaste gympalärare."
"Vi kommer att sakna henne så."
Passet på grönytan vid Kungsbergsskolan ska precis dra igång, men flera deltagare vill hinna fram och lovorda den som ska hålla i det – för sista gången: Inger Fridell, 82.
Ingers gympaledarresa inleddes 1963 i Rystad där hon höll i gymnastik för hemmafruar i skolans matsal. Via bland annat Tallboda IF och Saab fortsatte den till Korpen där hon varit starkt engagerad sedan 1974, både som ledare och i styrelsen. Men den här tisdagsförmiddagen nås alltså vägs ände.
– Jag har ont i ett knä. Och kroppen är inte som vid 40-50, så är det bara. Det känns som rätt tillfälle att sluta.
Inger tackar all gympa och träning för att hon ändå har kunnat göra något hon älskar så länge. Kroppen har varit i topptrim i många år nu – bevisligen:
– Jag körde gympa med brandförsvarets personal, med mycket hopp och benlyft. Då kom en av dem fram och sa "hur orkar du?" Det var ju positivt, skrattar Inger och minns vidare:
– När jag var i 35-årsåldern gick det rykten om en 70-årig dam som höll i gymnastiklektioner i Linköping. Då tänkte jag "men gud, kan man gympa när man är 70?"
Nu vet hon att det går, med råge.
Ja, minnena från de 58 åren är förstås många. Liksom vännerna. Birgitta Lindegren, en av deltagarna på tisdagens pass, var med redan på 60-talet i Rystad.
– Jag var där med en kompis. Vi var lite yngre, i 15-årsåldern, och jag minns att vi fick ett skrattanfall, berättar Birgitta som uppenbarligen ändå fastnade för gympa och har varit med på Ingers pass sedan dess.
Ja, Inger kommer att vara saknad av hela gympa-Linköping där hon lett pass på flera håll. De senaste åren mest i Missionskyrkans lokal, och under pandemin bara utomhus.
Folket är det Inger kommer att sakna mest.
– Gemenskapen. Fram till coronan började hade jag 60-70 anmälda på mina pass. Det har alltid varit så fin sammanhållning.
När sista passet nu är genomfört kommer hon plötsligt att ha många timmar över till annat. Förutom alla gympapass har mycket tid genom åren gått åt till förberedelser som att lyssna på musik, få musiken att passa till de olika övningarna och träna in programmen.
– När jag hör olika låtar tänker jag ofta att "den kanske passar till programmet". Så behöver jag inte tänka längre, men det kommer jag säkert göra ändå, säger Inger och skrattar.