Judit Sundström hyllar alla funktionärer som gör stora insatser under cykelveckan. Det är den känslan som gör att hon kommer tillbaka även i år, för att cykla Halvvättern.
23.47 på lördagskvällen den 16 juni 2018 mötte vi upp den siste cyklisten som tåg sig i mål.
Det var Judit Sundström från Sollefteå.
Nu är hon tillbaka, för att cykla Halvvättern.
– Jag gillar inte att cykla i mörker och skulle jag starta Vätternrundan på morgonen när det är ljust skulle jag aldrig hinna i mål. Därför får det bli Halvvättern.
Vi backar bandet till 2018 och läser lite av vad hon sa efter målgång då:
"Jag är lite förbaskad på de i följebilen som låg så nära hela tiden och ville få mig att bryta. Jag var så nödig på slutet men kunde inte stanna för att uträtta mitt behov för de lyste ju upp hela vägen framför mig".
Hon skrattar till när vi läser upp texten.
– Det var verkligen så att han som körde följebilen ville att jag skulle bryta och sa det flera gånger. Det blev liksom en tävling mellan oss. Sen har jag förstått att han och alla andra funktionärer förstås ville hem, men jag gav mig inte och kom till slut i mål.
Hon lägger till:
– Vid ett tillfälle påpekade han att jag inte hade något lyse, men det hade jag visst. Min bror Björn hade renoverat cykeln så jag hade en Dynamo på framhjulet som gav väldigt bra lyse. Jag tror han blev lite besviken när han insåg det, säger Judit och skrattar.
Hon hyllade trots allt alla ideella krafter som servar cyklisterna under loppen och lovade då att hon skulle komma tillbaka året därpå, 2019.
Vilket hon gjorde.
– Det året kämpade vi för att BB i Sollefteå där jag jobbade skulle få vara kvar. Vi cyklade ett gäng med tröjor som uppmärksammade den fajten och fick många glada tillrop. Tyvärr förlorade vi kampen ändå.
I mål tog hon sig, men sen blev det två rundor till som inte slutade lika väl.
– Jag bröt 2021, då det kördes på hösten och var så hiskeligt kallt. Jag gjorde ett nytt försök 2023 men körde in i en stillastående cyklist och min ram gick sönder.
Cykellopp blir det ändå i år, men då Halvvättern.
– Som jag sa, jag tycker inte om att cykla på natten i mörker och skulle inte hinna med 31 mil. Men jag gillar verkligen atmosfären med alla gulliga människor som gör såna insatser för att vi ska ha det bra. Jag hoppas verkligen att alla tar det här för vad det är, ett motionslopp, och ger sig själva tid att upptäcka saker längs vägen.
– Och ta vara på chansen att prata med varandra, det finns många roliga historier där ute.
Som när Judit Sundström var sist i mål 2018.
Banan för Halvvättern