Bandy, allsvenskan
IFK Motala4
Gripen/Trollhättan3
-- Den här segern satt rent ut sagt för jävla skönt. Det var oerhört viktigt med en seger i det här läget för oss.
Rohlén var förstås nöjd efter den spännande matchen. Men egentligen såg han nog mest lättad ut.
För pressen har varit hård. Både på honom och på spelarna i laget efter den rent usla inledningen och allt strul med skador och sjukdomar.
I går kom, som Håkan kallade det, belöningen.
-- Vi fick den lön vi alla så väl behöver. Det betyder så mycket för grabbarna att äntligen få vinna en match igen.
Glädjen i omklädningsrummet gick inte att ta miste på. Det var, utan att överdriva, tryck i hurraropen när laget firade segern.
Men lika glada, lika lättade såg också spelarna ut efter matchen. Det var som ett stort ok lyfts bort från deras axlar.
På en bänk satt den något ovana matchvinnaren Jon Ljungberg och mös. Det var han som satte segermålet 4--3 på hörna med bara fem minuter kvar att spela. Hans andra allsvenska mål någonsin.
-- Det första gjorde jag mot Gripen borta. Det verkar vara mitt lag, log han.
Också på honom syntes det att segern kom lägligt. Eller som han sa:
-- I morgon kanske man kan lyfta på huvudet på jobbet igen.
Nu betyder förstås en enstaka seger inte mer än två poäng om man tittar i tabellen, men sättet man vann på kan ha stor betydelse för fortsättningen av den här säsongen.
För om sanningen ska fram var IFK riktigt illa ute flera gånger, men kämpade hårt, vände på steken och vann.
Redan efter åtta minuter hade nämligen Gripen hunnit med att göra två mål till 0--2. Med bud på mer.
-- Jag vet inte vad som hände. Vi var taggade innan matchen och överens om att inte bjuda på något. Sen small det bara, säger Jon Ljungberg.
Men IFK gav inte upp.
Man kämpade och slet och via en riktig hörnkanon av Jarno Alatalo till 1--2 och Jonas Erikssons mål till 2--2 efter snyggt förarbete av Peder Mannerberg och Mattias Sjöholm levde matchen igen.
Men, i början av andra halvlek tappade hemmalaget sitt spel igen.
-- Vi började tro att någon annan skulle fixa det och hade ingen fart i anfallsspelet, menade Håkan Rohlén.
Och när lagkaptenen Patrik Spångberg mycket onödigt blev utvisad efter att ha gett igen för all stryk han fått i närkamperna tog Gripen över även i mål räknat.
Mattias Åhlén satte 2--3 efter hörna på ett långskott från cirka 30 meter som Dennis Gustavsson i IFK-målet släppte förbi sig.
Det såg faktiskt allt annat än otagbart ut.
Men det var inget mot IFK:s kvittering till 3--3. Gripens väldigt duktige målvakt Anton Gustavsson stod nämligen för matchens tavla.
Yurij Nikulsjin fick tag i bollen på egen planhalva och dribblade och dribblade. Han sökte någon att spela men när han inte hittade det drog han på ett skott mot mål från väldigt långt håll.
Målvakten Anton Gustavsson följde bollen på isen med blicken och väntade bara på att den skulle gå utanför hans högra stolpe så att han kunde hämta en ny och kasta ut.
Grejen var bara att den inte alls gick utanför stolpen.
Den gick innanför.
-- En chansning som gick hem. Jag siktade i krysset men det här gick ju lika bra, skrattade Yurij Nikulsjin.
Efter målet trummade IFK på och jagade ett segermål. Närmast var Jonas Eriksson som träffade ribban men också Denis In-Fa-Lin fick ett bra läge som dock räddades till hörna.
Och det var på den hörnan som Jon Ljungberg fick fullträff.
Eller?
-- Nja, det var nog inte så hårt. Men jag träffade mål och det är huvudsaken.
De sista minuterna blev väldigt röriga med mycket frislag och konstiga situationer när Gripen jagade kvittering och IFK bara ville få tiden att gå.
Inte blev det bättre att det virriga domarteamet med Thomas Wiklund i spetsen inte verkade ha ordning på någonting den här kvällen.
Nu väntar en veckas vila för IFK och frågan är om den kommer lägligt eller olägligt när nu laget brutit sin förlustrad.
Håkan Rohlén:
-- Jag tycker att vilan kommer perfekt. De senaste veckorna har slitit hårt på oss alla och vi behöver andas ut en stund. Nu ska vi träna bra och komma oerhört taggade till bortamatchen mot Västerås nästa onsdag.
Kan man verkligen hoppas på andra segern då?
Peder Mannerberg