Anette älskar utmaningar

Att prata idrottande en stund med Anette Zackrisson är att få en inspirationsboost. Hon sjuder av energi och vilja. Älskar varje jobbigt pass. Och numera är träningstimmarna varje vecka många och långa.Anette har nämligen bestämt att ta sitt motionerande till en högre nivå. Med hjälp av triathleten Annie Thorén lägger hon upp passen i månadslånga perioder. Närmast väntar Öppet spår, sedan Vätternrundan och därefter en halv iron man framåt sommaren.

Vi träffas för en pratstund i sporthalleni Motala en mycket tidig måndagsmorgon. Snön yr utanför och Anette är cykelklädd. Jo då, med dubbdäck på tvåhjulingen och en rejäl hjälm på huvudet så går det bra att trampa även i kylgrader på isiga vägar.

Men ska sanningen fram så gillar inte Anette det något vidare. Det ska noteras, för det är första och sista gången som hon nämner något som har med träning att göra i negativa ordalag.

– Det är halt och ensamt och jag tycker faktiskt att det kan vara rätt så otäckt, säger hon.

Bra då att personliga tränaren, triathleten Annie Thorén, gärna byter ut cykelpassen mot skidmil.

Det gillar Anette desto bättre. Hon är precis hemkommen från ett träningsläger i Stöten där hon avverkade nio mil på tre dagar. Fler än de flesta andra som var med på lägret.

– Jag har lärt mig att träna även när jag är trött, säger hon. Jag var rätt så klen på det förut, till och med lite rädd för tröttheten. Men nu kör jag på.

Så när de andra gick hem från spåren tog Anette ett 5-kilometersvarv till.

– Tidigare hade jag också åkt hem. Men nu fortsätter jag utan att tycka att det är jobbigt. Det är som ett helt nytt sätt att tänka.

Hon tackar sin PT för mycket av den nya inställningen. Annie skickar träningsupplägg till Anette var fjärde söndag.

– Jag kikar på det och tänker ”oh, my god, hur ska jag klara det”. Men det går. Jag har lärt mig att göra saker som jag aldrig trodde var möjliga tidigare.

En personlig tränare i alla ära, Anettes eget sätt att vara påverkar förstås ännu mer. Hon tycks fullkomligt älska utmaningar.

Hon har tävlingsridit tidigare, men slutade för några år sedan. Hon har alltid gillat att löpträna och la för drygt två år sedan också till simning i träningskalendern. Och i våras fick hon upp ögonen för triathlon.

– Jag kände direkt att det där är något för mig, säger hon.

Vårens upplägg är klart. Öppet spår på skidor sista helgen i februari, sedan en triathlontävling över sprintdistans i maj och därefter Vätternrundan, så länge den inte stör uppladdningen inför sommarens stora mål – en halv iron man i Vansbro i juni.

– Det ska bli jättekul. Jag vill se hur mycket man kan utsätta sin kropp för. Jag är inte så snabb, men väldigt seg.

Nytt för den här veckan är att Anette har fått dubbelpass i träningsschemat.Det innebär till exempel simning på morgonen och löpning på kvällen. Hon räknar in närmare 13 timmars träning i veckan.

– Jag är disciplinerad, säger hon. Jag skulle aldrig hoppa över ett pass. Ska vi bort på kvällen så kan jag gå upp klockanfem på morgonen för att hinna med att springa innan jobbet.

Hon har det dessutom förspänt med sitt arbete i butiken på Mantorptravet och med chefen som till och med kan tillåta ett träningspass under dagen då och då.

Därtill har Anette en mycket förstående man som till exempel inte klagar det minsta på att hon har inrett en sporthörna i vardagsrummet hemma i lägenheten och att tv-soffan därmed får samsas med cyklar, våtdräkter, rullskidor, vanliga skidor och annan sportutrustning.

– Han är fantastisk, säger Anette. Han stöttar och skjutsar och fixar med mat. Jag kallar honom för ”materialarn” eftersom han ordnar med cykeln, vallar skidorna och vänder våtdräkten rätt. Det underlättar verkligen när man tränar så mycket som jag.

Just nu är Anette inne i en period av mängdträning. Och eftersom hon ofta kommer på sig själv med att stå i duschen och tänka ”herregud, när får jag träna igen” så passar ju det utmärkt bra.

Hon lever helt enkelt för passen. Dygnet runt, minst sagt.

Hon skrattar.

– Jag har ofta problem att sova. Men då kör jag Kalven runt, det milslånga spåret i Sälenfjällen, i tanken. Och jag kommer sällan i mål ...