Det sa hon inte för att hon mådde dåligt vid målgången i Mora där hon kom i mål som 183:e dam. Nej, Johanna Lindberg, orienterare från Boxholm och även skidorienterare av hög klass, var rent oförskämt pigg efter nästan sju timmars skidåkning. Nio mil mellan Sälen och Mora är den längsta sträcka hon åkt. Men Vasaloppet ser hon mer som en rolig grej att ha varit med om än som en tävling.
-- Det är så konstigt lopp. Ibland kändes det jättebra och ibland jättedåligt. Det stod ju helt stilla i början av långa backen efter starten där jag tror att jag valde fel sida upp. Jag gick till höger, men skulle nog ha gått på vänster sida där.
Uppe på krönet när åkningen väl kom i gång kändes det bra och hon kunde åka på.
-- Då kändes allt jättebra.
Någon mil eller två, vill säga. Sedan gick det sämre. Och sämre.
-- Efter Evertsberg mådde jag illa och hade ont lite överallt och tänkte nästan bryta. Hade mamma kommit ifatt mig där så hade jag kanske brutit. Jag vet inte. Jag hade kanske åkt ihop med henne i stället.
Men mamma Mia kom inte ifatt. Det skilde 12 minuter mellan dem i Evertsberg.
-- Det sa pappa.
Pappa heter Ulf och åkte inte själv. Däremot stöttade han sina två åkare med tider och annan service.
I mål hade avståndet växt till 28 minuter. Johanna kom i mål som 183:e dam och Mia som 241:a.
Och det är väl klart att en JVM-deltagare i skidorientering ska kunna komma före sin mor i en tävling. Även om mamma är väldigt duktig. Även om man som Johanna inte är specialist på skidåkning.
Det är orienteringen som är hennes styrka och efter Vasaloppet kan hon nu börja se fram mot våren och orienteringssäsongen.
-- De stora målen i år är ju JVM i Polen och femdagars. Och kanske lång-SM och sprint-SM.
Johanna Lindberg studerar på orienteringsgymnasiet i Eksjö och blev i vintras uttagen till JVM i skidorientering. Men tävlingen i Finland blev kanske inte den framgång hon hoppats.
-- Nej, att jag bara blev 17:e på klassiska distansen är jag missnöjd med. 18:e på kortdistansen är väl inte så mycket att säga något om.
Vasaloppet då? Kan du rekommendera det till dina kompisar?
-- Jodå, det känns ju som en rolig grej och är väl ungefär som jag trodde att det skulle vara. Och man kan ju åka mycket saktare än vad jag gjorde.
Fortare också. Snabbast av alla damer åkte Sofia Lind från Åsarna som bara använde sig av fyra timmar och 20 minuter för att ta sig de nio milen mellan Sälen och Mora. Det är 2.32 före Johanna Lindberg.
Lika snabbt åkte inte Berit Karlsson, Sya SK. Hon åkte för sjätte gången och även om hon nu gjorde sitt snabbaste vasalopp så var hon lite besviken i mål.
-- Jaa, jag ville ju under sju timmar, men missade med nio minuter. Fast det var ju bättre än i fjol förstås. Då hade jag 7.13.
Ju längre dagen led mot eftermiddag och kväll desto svårare och plågsammare blev Vasaloppet 2004.
-- Jag har haft kramp i magen, kramp i benen, kramp i armarna, sa Lennart Stråkander, Sya.
Det fick han för att han liksom många, många tusen andra inte hade något fäste.
Spåren försvann.
Då var det inte lätt att åka Vasaloppet 2004.