Om inte Mohammed kommer till berget får berget komma till Mohammed. Om inte snön kommer till dig får du komma till snön.
Det är precis vad Peo Svahn har gjort.
För att förverkliga drömmen om en bra placering ("bland de tio bästa") i Vasaloppet har Östergötlands bäste skidåkare tagit tjänstledigt från jobbet i Boxholm och under tre månader bosatt sig i Färnäs, några kilometer söder om Mora.
En sann entusiast i fäders spår för framtids segrar.
-- Det här skulle jag ha gjort tidigare, det inser jag nu. Men jag trodde aldrig att jag skulle få ledigt från jobbet.
-- Tänk dig själv: tio grader kallt, mycket snö både på marken och på träden . . . då åker du bara och njuter av naturupplevelsen. Sådana dagar kan du hålla på och träna hur länge som helst.
Han får något drömmande i blicken.
-- För några veckor sedan hade jag en sådan dag uppe på Norra Garberget. Jag tog med mig kameran och knäppte säkert nästan en halv rulle, säger Peo Svahn.
Vi hittar honom i Hemus skidstadion i utkanten av Mora. Det är gnistrande vackert vinterväder, termometern utanför värmestugan visar på 13 minus, men solen skiner och det känns faktiskt riktigt behagligt.
Det är fortfarande gott om snö, även om den senaste tidens regn gjort att täcket minskat något. På en skylt alldeles intill spåret läser vi "Gopshus 21 km, Hökberg 16 km, Läde 11 km och Eldris 6 km".
Klassiska ortsnamn för alla er som kan ert Vasalopp.
Peo Svahn hyser någon slags hatkärlek till klassikern.
På nio försök har det så här långt som bäst blivit en 20:e plats.
-- Starten är värst, innan du klarat första backen. Där är så trångt att det smäller både stavar och skidor. Men sen börjar tjusningen. Själva utmaningen startar på allvar i backarna in mot Oxberg med knappt fyra mil kvar. Det är en kritisk gräns.
Hur mår kroppen mot slutet?
-- Det kan vara värk i både mage, armar och rygg. Vill det sig illa har du krampkänningar också.
Peo Svahn var duktig skid-åkare i pojkåren, men slutade tvärt som junior i samband med att han "skaffade tjej och ryckte in i lumpen". Men så skulle brorsan Daniel åka Öppet spår i Vasaloppet 1994 och undrade om han inte ville hänga på.
Det blev början till nystarten, ett par år senare började han köra hårt igen och sedan dess har dosen ökat från år till år. Samtidigt har skidsporten, åtminstone i Östergötland, gått den motsatta vägen. Alla gröna vintrar har satt sina spår och tärt på rekryteringen.
-- Jag minns då i mitten av 80-talet när det på tävlingarna kunde vara 30 åkare i herrarnas elitklass. Nu får vi vara glada om det kommer tio, säger Peo Svahn.
Men tröttnar han aldrig själv? Får han aldrig lust att bryta sönder skidorna och kasta stavarna i papperskorgen?
Jo, det händer.
Men inte ofta.
-- Hemma kan tristessen komma när det blir regnigt och milt och all snö bara försvinner. Då händer det att jag undrar vad jag håller på med. Som det året vi fick åka till Zinkgruvan tre kvällar i veckan bara för att få lite träning.
Hemlängtan, då, får du aldrig det?
-- Emellanåt, kanske. Men nu ska jag faktiskt hem i helgen efter SM-tävlingarna. Nästa gång blir inte förrän i mars.
Flickvännen Tina i Kisa får se mer av honom när säsongen är slut.
Då och då har han i Färnäs sällskap av Motalaåkaren Pekka Pohjola. Konkurrenterna är bästa kompisar, håller koll på varandra och bidrar till att ensamheten inte blir lika påtaglig.
Nästan allting kretsar kring skidåkningen och det blir inte mycket tid för annat. Svahn har svårt att sitta still och blir lätt rastlös om ingenting händer.
Möjligen kan det bli en och annan videofilm mellan passen.
Action eller thriller. Inte skräckfilm.
-- Nej, det är värdelöst.
Tv, då?
-- Rederiet missade jag knappt ett avsnitt av när det gick. Men jag vet inte . . . det är mest skräp på tv numera.
35-åringen (han fyller 36 i augusti) skymtar slutet på sin karriär. Men än har han några månader kvar - eller möjligen ett helt år. Det beslutet tar han inte förrän efter Vasaloppet.
-- Kroppen håller några år till, det är inga problem. Men det känns som man kanske skulle hinna med lite annat också i livet.
Han ler.
Under alla år har han kombinerat sitt vardagliga skiftjobb på Boxholms ost med den aktiva satsningen. Idén med tre månader i Dalarna kom han inte med själv, det var klubben som kom med förslaget.
En omfattande satsning som sammantaget går på uppemot 40 000 kronor. Den kostnaden löses mestadels genom välvilliga sponsorer i Boxholmstrakten - och mamma.
-- Hon har sponsrat med mat. Dessutom har jag en moster i Mora. Jag brukar hälsa på där ibland. Att laga mat är nog den tråkigaste biten med att leva så här.
Nu väntar närmast jaktstarts-SM i Haninge i helgen och senare blir det Engelbrektsloppet, Skinnarloppet . . . men framför allt en massa tuff träning under hela februari.
Sen är det dags.
Vasaloppet.
Alltid första söndagen i mars.
Nio mil från Sälen till Mora.
När Gustav Vasa 1521 försökte fly till Norge gjorde han det i den motsatta riktningen. Sägnen säger att tvenne dalkarlar, Morasonen Engelbrekt och Kättbo-Lasse, hann i fatt regenten någonstans utanför Lima.
-- Hemma tränade jag kanske tre--fyra rejäla pass i veckan. Här blir det minst dubbelt så mycket, samtidigt som jag inte behöver känna att jag måste ut så fort det kommer några snö-flingor, säger Peo Svahn.
Om han lyckas förverkliga drömmen om en topplacering återstår att se, men en sak vet vi.
Bryter gör han inte - hur jävligt det än må vara.
-- Nej, det har jag faktiskt ald-rig gjort. Jag är nog lite envis av mig.