– Jag tränade extremt mycket inför EM och hade inga skador eller någon längre sjukdomsperiod. Jag hade det lite jobbigt med vikten – men det löste sig till slut. Jag kände mig verkligen redo, säger Jessica Forslund Reis om uppladdningen inför mästerskapet.
Det första delmålen var att ta medalj i EM och VM – sedan var planen att satsa vidare mot proffsklasserna. Det första målet var på god väg att gå i uppfyllelse. Men istället kom smällen som skulle vända upp och ner på allt.
– Vi körde nästan hela ronden och det kändes ändå rätt bra för min del. Vi stod upp hela tiden, jag hade mitten och var den som var mest på. Hade ronden gått full tid hade jag nog vunnit den. . . Men sedan kom sparken, säger hon och tystnar.
Sparken hamnade mot tinningen och Forslund Reis föll medvetslös till marken och slog i bakhuvudet vid landningen.
– Det är några timmar som jag inte kommer ihåg efter smällen – men sedan åkte vi till sjukhuset. Jag var så himla virrig och visste inte riktigt vad som hade hänt. Samtidigt var jag såklart väldigt besviken.
På sjukhuset fick hon beskedet att det var en så kallad komplex hjärnskakning – en skada i den svårare graden.
– Jag fick åka tillbaka till hotellet och ha det tyst och mörkt, säger hon och fortsätter:
– Jag har fortfarande ganska stora problem efter hjärnskakningen. Jag behöver inte ligga stilla i ett rum längre. . . men jag kan inte träna någonting, har varit sjukskriven under sommaren och har nästan konstant huvudvärk och dålig stresstålighet.
Hur har det varit mentalt?
– Det har varit tungt. Det var inte bara en förlust för mig. Man vill tillbaka, ta revansch, träna och bli ännu bättre. Men det går inte just nu och då blir det ännu tyngre. Samtidigt får man lite perspektiv – det hade kunnat vara en hjärnblödning. Innan har ju mina matcher gått väldigt bra och jag har inte fått några skador. Nu när jag fått en stor skada vet jag att jag riskerar både utbildning och jobb. Jag hade aldrig tänkt att något sånt här skulle hända – men nu får jag uppleva det. Man vet om riskerna på ett annat sätt nu.
Har du någon rädsla inför att komma tillbaka?
– Nej, eller det skulle var om det händer igen. Det har ju tagit flera månader att bli frisk. Jag har lite grejer som jag behöver förbättra för att det inte ska bli så här igen. Jag måste bland annat ha en extremt hög gard och mycket rörelse.
Men proffsdrömmarna är kvar?
– Ja, men de har blivit lite framskjutna, avslutar hon med ett leende.