Marie Björling tog sin tredje seger i rad i Marstrand och den första som hon vann med de överlägsna siffrorna 3-0.
Det obligatoriska segerdoppet, champagnen, vågen, hurraropen, den höga guldgula glittrande pokalen och checken på 84 000 kronor.
Allt kasserade hon välförtjänt in med ett brett leende.
Under tävlingen förra året var hon gravid, och i november blev hon mamma.
Jag ammar fortfarande, så något firande av det slaget blir det inte, sade hon.
Mamma eller inte. Hennes matchracingrutin sitter i ryggraden.
Hon har inte seglat en regelrätt tävling sedan i augusti i fjol. Ändå utklassade Marie danska Lotte Meldgaard-Pedersen i den regntunga finalen, vilket säger det mesta om hennes kunnande vid rorkulten under tuffa tävlingsmatcher.
Hon har också seglat mot offshore-ingenjören Meldgaard-Pedersen hur många gånger som helst.
Och de känner varandra hur bra som helst.
Hon kanske är lite bättre i mindre båtar, men det är jämnt. Jag sade innan att det blir dagsformen som avgör, och så var det nog.
De två finalkonkurrenterna, Marie som titelförsvarare och Lotte som rankad världsetta, kom också till finalen med identiska förutsättningar.
Både hade vunnit med 5-2 i gruppseglingen.
Båda förlorade sina första semifinalmatcher.
Båda vände och vann med 3-1.
Men.
När det var dags för final, så ville Marie Björling något annat.
Hennes seger i första matchen var lätt, och faktiskt tog hon en ganska lätt seger även i andra sedan danskan fått ta en straffrunda.
Men i tredje blev det motvind när även Marie tvingades till att snurra runt i ett straff.
Det var kanske lite onödigt, sade Marie.
Hon tog det, att snurra ett var runt sin egen axel, på sista kryssbogen, men det var knappt att avstånden mellan båtarna ökade alls.
Och på sista länsen drog hon i en by ifrån till ett avstånd på ett 50-tal meter och det var liksom inget snack om vilken rorsman som skulle doppas i det regnmörka vattnet invid kaj.