– Det var en kollega som skickade en länk med Göta Kanal Runs reklamfilm till mig. Där beskriver de loppet som en fem dagar lång middagsbjudning. Det lät så himla häftigt och jag taggade till direkt och skrev ihop en ansökan sent på fredagskvällen, säger Malin Öhman och skrattar.
– Sen under helgen började jag tänka mer och mer på att jag verkligen ville få en plats och insåg att jag skrev ihop min ansökan lite väl snabbt. Jag hörde därför av mig till arrangörerna för att komplettera min ansökan. . . och jag fick min plats till slut.
Loppet är inte utformat som en tävling utan fokuserar först och främst på samtalen mellan deltagarna och att få blickarna att vända sig mot Göta kanal.
Hundratals personer har ansökt om att få vara med i loppet som startar på nationaldagen (onsdag), men det är 25 personer som blivit utvalda för att ta sig igenom det.
Diskussioner, gemenskap och samtal är i centrum – men man får samtidigt inte glömma att det är just fem maraton på fem dagar som ska genomföras.
– Det är en jätteutmaning och det går inte att veta hur varken kroppen eller psyket kommer att reagera. Sedan har vi ju hela dagarna på oss så det går att varva löpning och gång. Men det kommer såklart vara en extrem påfrestning och kommer säkert bitvis att vara det värsta jag varit med om. Men det är också en skillnad på att försöka springa ett maraton så fort man kan och att göra det som ett äventyr.
Personerna som deltar har blivit utvalda baserat på sina historier, bakgrunder och driv. En del av loppet består därför av att varje person håller i ett så kallat ”Camp fire talk” på tio minuter inför gruppen.
– Jag ska prata om något som heter ”growth or fixedmindset” som är en forskning av Carol Dweck. Den är gjord på skolelever där hon har identifierat två grupper utifrån hur de tar sig an utmaningar i skolarbetet. Elever med ett fixedmindset har inställningen att antingen har du talang för något eller inte. Ansträngning och träning har lite att göra med hur du lyckas. Elever med ett growthmindset går in i uppgifter med inställningen att svårt är kul och ser misslyckande som ett första steg i ett lärande. Det här gäller inte enbart elever utan är applicerbart även i till exempel idrottssammanhang, säger Öhman.
Malin själv har egentligen ingen större idrottsbakgrund. Det var först när hon började studera som hon hittade till löpningen.
– Vi var tre tjejer som började springa milen tillsammans tre gånger i veckan. Vi skulle studera i fem år och insåg att det inte var sunt att sitta still under hela den perioden. Det slutade med att vi sprang Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon tillsammans. Jag började efter ett tag även att cykla och simma, vilket resulterade i att jag satte ihop alla mina aktiviteter och började med triathlon. På den vägen är det, säger Öhman och ler.
Och nu är det alltså fem maraton på fem dagar som gäller. Hur tror du att du kommer hantera starten av den femte och sista dagen?
– Då är man ju nästan i mål så den femte dagen tror inte jag är den tuffaste. Jag tror snarare att den tredje dagen är jobbigast då vi ska springa mellan Motala och Berg. Det är också där jag kommer att ha supportrar längst med vägen. Den dagen är jag mest orolig över och funderar över hur den ska gå, säger hon och skrattar.
– Men under den sträckan blir ju också gruppen en viktig faktor. Vi har ju alla tränat för det här sedan i november så det har varit ett långsiktigt mål för oss alla. Det gäller bara att ta det en bit i taget.