-- Om jag är lycklig? Vad tror du, skrattade 23-åringen efter att ha klivit ner från tronen på prispallen.
Okej, det var en dum fråga.
Självklart kände sig STCC-rookien överlycklig efter sin överraskande debutseger på Mantorp Park.
-- Jag siktade på en plats bland de tre bästa, men efter det första racet hade jag svårt att tro att dagen skulle sluta så här bra, sa Volvos nya stjärnskott och log för femtielfte gången denna söndag.
En premiärdag som annars började med sura miner och tvivel.
23-åringen, med SMK Motala som klubbadress, inledde nämligen sin STCC-karriär med att bryta det första racet.
-- Tommy Kristoffersson och jag krokade ihop i en tät situation och han träffade mig rakt på ena bakhjulet. Det var omöjligt att forstätta efter den smällen, sa Edward som från depån fick se fjol-årssegraren Roberto Colciago vinna sprintloppet (15 minuter) i sin Audi före Volvokompisen Janne "Flash" Nilsson.
-- Jag var inte alls nöjd efter det första loppet och gjorde direkt några justeringar på bilens inställningar, fortsatte Sandström som innan han bröt noterade den sjätte snabbaste varvtiden och därmed fick en hygglig startposition inför det följande featureracet.
En STCC-nyhet för i år är att det längre featureracet (25 minuter) avgörs med ett obligatoriskt depåstopp för alla bilar. Två däck måste bytas någon gång mellan det femte och fjortonde varvet.
-- Jag anade att det skulle vara en fördel för oss i Volvo. Vi har ett jäkligt bra team, sa Edward Sandström.
Han fick rätt.
Edwards depåstopp gick nämligen som blixten (8,1 sekunder) och var den direkta anledningen till att han kunde ta sig förbi Roberto Colciago och upp i ledningen i loppet.
-- Teamet gjorde ett kanonjobb, men jag kunde varit ännu snabbare ut från depån. Gjorde nämligen en egen miss och fick ett stopp precis när jag skulle i väg. Men det gick ju vägen ändå och jag har lovat mekanikerna att aldrig göra om det, sa Edward och log.
Under slutvarven utsattes Öre-brotalangen för en grym press av kurvspecialisten Colciago, men mer än närkontakt blev det aldrig. Sandström höll undan och korsade mållinjen före italienaren.
Var det nervöst att se Colciago i backspegeln på slutet?
-- Nej, han ska ju vara där bakom, sa Edward och flinade belåtet inför den jublande Mantorps-publiken.
Lite senare erkände han dock att han varit ordentligt pressad i ledningen.
-- Jag jobbade mycket med det mentala och tänkte hela tiden på att göra perfekta varv. Han närmade sig rejält på sista varvet, men jag fick bra fart med mig ut på långa rakan och lyckades hålla undan.
Just det mentala, att tänka som en vinnare, är något som racertalangen arbetar hårt med. Några gånger per år brukar han träffa Lars-Erik Uhneståhl som bland annat hjälpt Tomas Gustafson och Kenny Bräck i samma ärende.
Edward är också ytterst noggrann i det han gör. Han kan nästan allt om minsta del i bilen och studerar banorna mer metodiskt än många andra.
-- Jag vill kunna utnyttja bilen till max och då måste jag självklart veta så mycket som möjligt. Men ännu har jag inte full koll på den här Volvon, sa Edward och tänkte säkert på den snöpliga missen i depån.
En miss som kunde kostat honom segern, men som nu snabbt glömdes bort i segeryran.
-- Förhoppningsvis är det här bara början. Jag siktar på att vara med i toppen även i fortsättningen, sa Edward som mycket väl kan bli svensk racingsports nya stjärna.
Lika uppåt var inte Linköpingskillen Mattias Andersson. Hans premiär blev som färgen på hans Opel -- det vill säga nattsvart.
-- Bilen blev helt rökfylld och jag såg inte ett skvatt. Jag fick nästan panik och var tvungen hålla andan sista biten in i depån, sa Mattias som naturligtvis fick bryta featureloppet.
I det inledande sprintloppet kom han i mål, men först på en mager åttondeplats.
-- Det var ingen rolig debut för min del i Opel. Men vi har haft problem med stötdämparna under hela helgen och det har aldrig känts riktigt bra, sa Mattias besviket.
Om två veckor har han chans till revansch på Knutstorp.