Hon är född och uppvuxen i Hestra utanför Tranås, men bor sedan ett år tillbaka i Gottlösa utanför Mantorp. Hon praktiserar som hovslagare men har sin häst uppstallad hos tränarna Sissi och Nina Lilja där hon också bor. Så som hon lever nu är precis som hon vill ha det. Hon lever något av sin dröm. Sköter om sin häst, tränar, hjälper till i stallet med lite av varje.
Ferdinand
– Men jag inser ju att jag måste ha en inkomst också så det är därför jag praktiserar hos Pelle hovslagare.
Annars består dagarna mest av ridning och stall- och hästskötsel. Och så vill hon ha det. Ronja säger att hon inte är så social och har aldrig varit mycket för att vara ute och festa.
– Jag tycker om att vara med hästarna och på kvällarna kan jag koppla av med en film.
Jag vet inte varför, men jag kommer att tänka på tjuren Ferdinand som helst av allt inte ville vara bland de andra tjurarna utan bara ville sitta och lukta på blommorna. Men det finns förstås en stor skillnad. Ronja Johansson behöver inte bli stungen av en humla för att sätta fart. Hon arbetar idogt och är väldigt ambitiös i sin satsning på ridsporten.
Att hon har blivit nominerad till den östgötska ryttargalan är hon väldigt glad för. Stolt.
– Jag har aldrig varit nominerad förut så det här ger extra inspiration och kraft att fortsätta satsa.
Bronset främst
Ronja, som fick sin första ponny när hon bara var två år!, har ett fint tävlingsår bakom sig. Med såväl guld som brons från SM! Guldet kom i lag där Mantorpsryttarna också hade Katrin Norling, Sanna T Gewert och Angelica Johansson.
– Men jag sätter nog bronset i Young riderklassen lite högre för det är något som jag själv presterade.
Å, ja hästen Kim af Tollstad, var allt med, han också. Kim är nio år och kan hålla många år till om han får vara hel. Kanske följs de åt hela vägen till Ronjas dröm:
– Mitt tävlingsmål är att sikta mot OS. Målet i livet är att starta eget i hästbranschen, att bli tränare och hästutbildare. Som Sissi och Nina.
Vad är det som gör Kim så bra? Förutom ryttaren?
– Han är klok. Går alltid i bra takt i terrängen, han är bra i dressyr, är lyhörd och har schwung i steget. Men han har också mycket bus i huvudet, det är bra, för det visar att det är liv i honom.
Bäst i dressyr
Och du själv? Vilken av de tre grenarna i fälttävlan gillar du bäst?
– Min starkaste sida är dressyren, men alla tre grenarna är roliga. När man får upp farten i terrängen blir det en adrenalinkick och man känner sig ett med hästen. Hoppningen är det jag tycker är svårast. Det är tekniskt mycket svårare.
Är du överraskad att du blev nominerad?
– Inte sett till resultaten, kanske, men sett till utvecklingen. Det var ett stort steg att gå från lätt klass till enstjärnig med större och svårare hinder. När jag började med fälttävlan som 14-åring var jag ganska skeptisk till att jag skulle lyckas. Men i år har jag ridit tre tvåstjärniga klasser och känner mig trygg i det nu.
Varför bytte du klubb från Holavedens Lantliga RF till Mantorpsryttarna?
– För att jag har tränat för Sissi och Nina Lilja sen jag var tolv år och de är med i klubben som har flera skickliga fälttävlansryttare. Man syns väldigt mycket i Mantorpsryttarna.
Ja, särskilt om man är med och tar SM-guld i lag och hamnar på prispallen även individuellt.