Men vore det inte för en annan stor grupp av människor skulle dragracefestivalen aldrig bli den fest den är.
De finns överallt och hjälper till med allt från att laga mat till att se till att ingen förare försover sig och missar sin start. Det är de som planerar, arrangerar och får allt att klaffa. Närmare bestämt -- funktionärerna.
De är 150 stycken och kommer från hela landet för att vara med och jobba. De sliter i det tysta, utan att få betalt.
Det som driver dem är upplevelsen.
Att få vara med mitt där det händer. De snabba bilarna. Ljudet av vrålande motorer. Att få ett snack med den store idolen eller småprata med en kollega ur funktionärsstaben.
De flesta har varit med förr och känner varandra sedan tidigare. För många är tävlingen på Mantorp Park bara en av många funktionärsuppdrag under året.
Ett jättearrangemang som detta kräver mycket planering, långt i förväg. Redan ett par år innan bestäms när tävlingen ska äga rum. De mer detaljerade planerna börjar ett år innan.
En som har varit med länge är Erik Zetterwall från Linköping. Han började som funktionär 1973 då han cyklade ut till Mantorp Park för att vara publikvakt vid den röda läktaren.
Under åttiotalet körde han själv dragracing. Sedan slutade han och blev chef för tidtagningen, vilket han var i tio år. Numera är Erik ansvarig för att lägga ut tävlingsinformation på Internet.
- I år bor ett par engelsmän hemma hos mig. Det är roligt att man lär känna så många människor genom det här.
Och så var det så klart det där med de snabba bilarna.
- Det är det som fascinerar. Det är hela tiden ett nytt lopp och en ny spänning. Den här totalupplevelsen gör dragracing till vad den är.
Under fredagens kvaltävlingar guidade han Corren runt bland de olika funktionärsgrupperna.