Den stora publiken hade hoppats på att få se två täta, spännande och tuffa heat.
Så blev det inte.
För redan i starten första heatet var Göransson och Dahlgren inblandade i en krasch och båda hamnade på sidan av banan.
Efter heatet var Rickard Göransson glad, men också rejält arg.
-- Han var tydligen beredd att göra allt för att peta mig av banan, därför var det skönt att han föll på eget grepp.
För Göransson kom nämligen upp på banan igen. Det gjorde inte Dahlgren som efter tävlingen inte alls ville säga att manövern var medveten.
-- Absolut inte, så dum är jag inte.
När Göransson körde upp sig från en sista plats till en sjunde och tog fem poäng betydde det att han säkrat segern i årets serie.
-- Så himla underbart. Speciellt på det sättet som mästerskapet kom att avgöras. När man åker på en sån smäll är det extra skönt att vinna.
Richard Göransson fick en skada på höger bakhjul vid kraschen och bilen blev svårkörd.
-- Vi diskuterade om vi skulle gå in i depån och laga bilen för det andra racet men beslutade att jag skulle stanna kvar ute och försöka.
Det visade sig vara ett lyckat drag och med sin sjundeplats ryckte han till sig den poängledning som krävdes för att säkra segern redan då.
Med en övertygande seger även i det andra heatet kan ingen säga annat än att serien fick en värdig segrare.
Från sin startposition i fjärde led tog sig Richard Göranssom om bil efter bil och på väg ut på sjunde varvet passerade han ledande Tomas Engström och drog sen bara ifrån.
Spänningen fanns istället i frågan om hur placeringarna skulle bli efter segraren.
Vem skulle bli tvåa och trea i slutställningen?
Det blev till slut Robert Dahlgren före Fredrik Ekblom.
Linköpingssonen Mattias Andersson hade ingen lyckad helg. Efter hyfsade tider på träning och kval fick han starta i det första heatet från en åttonde plats.
-- Jag kom iväg bra, men så körde Robert Dahlgren och Richard Göransson ihop och jag hade ingen möjlighet att hinna bromsa utan körde rakt in i Dahlgren.
Bilen fick en ordentlig tryckare och hela den vänstra sidan fram knycklades ihop.
-- Hela motorpaketet hade flyttat sig och vi hade ingen möjlighet att fixa det här till andra heatet.
Mattias Andersson tar nu sikte på nästa säsong. Han mål är att fortsätta i en Alfa Romeo.
-- Inget är helt spikat ännu men jag hoppas på att köra vidare i STCC.
Även i motorcykelklassen avgjordes allt under första delen av racet.
På en hundradels sekund förändrades nämligen allt för motorcykelföraren Jimmy Lindström, Linköpings MS.
Han hade SM-tecknet i sin hand men körde omkull och så var den dagen över.
Förarmisstag eller bara tillfällighet?
-- En kombination tror jag. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände. Kanske bromsade jag för sent eller så spelade regnet mig ett spratt.
Förutsättningarna var att Jimmy ledde serien med tio poäng före klubbkompisen Christer "Cralle" Lindholm och 18 före Stefan Folkesson inför säsongens sista race.
Under hela helgen, fram till det avgörande racet hade regnet strilat nästan oavbrutet. Lagom till start upphörde det och solen tittade fram men banan var fortfarande riktigt hal.
Stefan Folkesson kom iväg snabbast från start på andra plats med Cralle Lindholm och Jimmy Lindström närmast bakom sig.
På det tredje varvet, efter ett krön och på väg in i en kurva försvann alla förhoppningar om ett SM-tecken för Jimmy Lindström.
Det var där framdäcket åkte undan och han försvann ut i sandfållan.
-- Vad ska man säga, visst är det snöpligt att avsluta säsongen så här även om jag är tacksam att ha fått vara med så här långt i serien efter min svåra krasch tidigare i år, sa Jimmy Lindström.
Heatet fortsatte och Cralle Lindholm körde förbi Stefan Folkesson, höll sin andraplats bakom Fredrik Jansson och vann därmed titeln.
-- I morse trodde jag verkligen inte att vi skulle fixa det här. Jag fick inte alls till det i regnet och hade små förhoppningar att det skulle sluta så här kul. Men jag hade 100 procent flyt under racet och allt gick min väg, sa en lycklig segrare.