F lorstunna snösträngar lite här och var i går morse påminde om hur liten skillnaden mellan vinter och vår är. Hur snabbt vädret växlar. Kanske kommer det en ny vinter nu? Tänk om det är en meter snö till valborgsmässoafton? Är det så lovar jag att börja träna för Vasaloppet.
Varför har jag aldrig tränat skidor? På allvar, alltså? Varför i hela fridens namn aldrig judo, cykel, släggkastning, varpa, fäktning, gång, kanot, skidskytte, volleyboll, eller badminton? Tänk vad jag måste ha gått miste om mycket. Jag kan tydligt se mig själv flyga genom luften när någon kastat mig i judo, eller är det brottning? och om jag lyssnar noga hörs dunsen när gevärskolven träffar i bakhuvudet just som jag ramlat omkull ute i skidskyttespåret. Men jag skulle inte bry mig, bara garva. Inte heller när kanoten välte, eller varpan slant ur handen och föll på tårna, skulle jag bli arg eller ledsen. Träning är ju så roligt.
Hur gammal får man för resten vara om man vill prova på i en idrottsförening? De flesta som tränar är ju så unga. Måste man vara tio, elva år, eller rent av knatte? Att man ska vara knatte i knattefotboll, förstår jag ju. Men annars? Finns det medelåldersfäktning? 50+slägga? Pensionärsboxning?
Den stora frågan är hur man gör om man kommit ett stycke upp i åren, en bra bit upp, och vill pröva något nytt? När man känner hur kroppen spritter av upptäckarlust och träningsvilja. Går man bara ner till ungdomsträningen och presenterar sig? Tjena, kidsen! jag heter Jörgen och tänker typ, börja paddla. Coolt va? Var har ni pråmarna? Eller: Tja, släggbjässar typ, har ni några aslätta och coola släggor som jag typ kan börja slänga med?
Här vill jag påpeka att jag alls inte är nybörjare i ordets rätta bemärkelse. I slägga, ja, men inte i kanot. Jag har till och med ägt en kanot. Nåja, kanadensare. Ingen paddlade så fort som jag. Inte i Asplången åtminstone. Det fanns nämligen ingen annan sådan farkost där. Bara min. Blå var den. Av masonit. Jag kunde bära den själv. Tog den bara på mig över huvudet som en mössa och gick iväg längs strandkanten. En amerikansk turist på Göta kanalbåten Diana tog mig en gång för alligator och kastade kexchoklad efter mig.
Asplången är en smal sjö. När jag forsade fram i min kanadensare blev det såna svallvågor att vattnet slog ursinnigt mot stranden på båda sidor om sjön och små, ostadiga ekor hade all möda i världen att hålla fast vid sina förtöjningar. Åtminstone kändes det som att det var så. Visste ni för resten att det finns en formel för hur snabbt man färdas i kanot? Jo, men visst. Roten ur vattenlinjelängden i meter x 4,5 = farten i kilometer/timmen. Ju längre båt, desto högre fart således. Och min båt var så lång så om det satt någon framtill i den var jag tvungen använda kikare. Den andre paddlade medan jag tittade på. Tjejer och fåglar tittade jag på. Såg mest fåglar.
I förrgår såg jag också fåglar. En tjäderhöna i stora backen, en större hackspetthane i lilla aspen, en flugsnapparhona bakom Thunholms stuga. Jag var på landet, endast iklädd kortbyxor, solen sken och en större hackspett trummade på så det knarrade irriterande högt i det som i övrigt bara var Kindabygdens mäktiga tystnad. I den tystnaden snurrade jag runt och låtsades kasta en slägga. I handen höll jag en halvstor gråsten och släppte den i precis rätt ögonblick så att den for iväg över storskogen med ett svagt vinande ljud. Jag kände mig stark. Ville springa. Ville träna. Tränade.
I går morse drog jag igen jackan och såg huttrande på när grönfinkarna slogs om fågelfröna vi lagt ut i snösträngen. Blir det en meter snö till valborg?
Sport- Cnorren