-- Vansinnigt himla jätteroligt att få utlopp för sin tävlingsinstinkt igen. Jag har saknat det. Det är en djävulsk utmaning och jag åker med en slags skräckblandad förtjusning, sa Thomas till Corren.
Skidstjärnan såg både laddad och förväntansfull ut.
-- Det är fränt, sa han.
Det spelade nästan ingen roll vad vi frågade.
Han svarade samma sak.
-- Det är fränt.
Helgens motorfest handlar om det raffinerande avgörandet i STCC där Fredrik Ekblom ska försvara sin ledning och hålla undan för Jan "Flash" Nilsson och Tommy Rustad.
Två lopp på Mantorp, varav det ena med dubbla poäng, kan förändra allt. Östgöten Mattias Andersson har haft en helsvart säsong och ligger mil efter, men åker för äran och för en bra framtida sits.
-- Jag siktar på STCC även nästa säsong, sa Mattias i går.
Den handlar också om duellen mellan Christer "Cralle" Lindholm och Jimmy Lindström i den tyngsta motorcykelklassen. Konkurrenterna har hamnat i luven på varandra sedan den sistnämnde lämnat in en protest vid ett tidigare lopp - och fått igenom den.
Och den handlar om en världsstjärna och hans återkomst på tävlingsbanan. Thomas Fogdö var en av världens främsta alpina skidåkare när han en vinterdag i februari 1995 bröt ryggen och blev förlamad från midjan och nedåt.
Nu har han en ny idrottskarriär på gång.
Som racerförare.
-- Det här påminner så oerhört mycket om skidåkning. Skillnaden är att du här kan göra ett misstag och ända ta dig i mål.
-- Det gäller att behärska hastigheten, att få flyt i åkningen och att utmana sina gränser. Fortfarande litar jag inte helt på bilen och vad jag själv klarar. Men när vi gjort de sista justeringarna tävlar jag på samma villkor som alla andra, sa Thomas Fogdö.
I Karlskoga för någon månad sedan gjorde han debut i Radical, en sportvagnsklass med 20-talet bilar på startlinjen. Han tävlar i en specialanpassad bil där han gasar med tummen, bromsar med handen och sköter kopplingen med andra tummen.
Farterna är höga, runt 240 kilometer i timmen på raksträckan på Mantorp Park.
Han tävlar i Linköpingskillen Anders Gabrielssons team och har fortfarande en bit upp till de bästa. Men han kan mycket väl hamna på övre halvan i startfältet i helgen.
Träningen i går gick i alla fall alldeles utmärkt.
Den första kontakten togs redan i februari, med debuten fördröjdes på grund av att han i mitten av februari bröt lårbenet när han skulle köra snöskoter.
-- Första gången var det verkligen plogsvängar. Samtidigt blev jag glatt överraskad och förstod att det skulle hänga på mig själv och inte på bilen.
-- Och första tävlingen . . . adrenalinkicken och kittlet i magen. Jag var så otroligt lycklig.
Som en världscupseger?
-- Inte riktigt, kanske. Men nästan.
Är du en dålig förlorare?
-- Ja, när jag känner att jag kan bättre. Efter kvalet på Knutstorp var jag rejält förbannad för att jag åkte så fegt. Jag tävlar i allt, klipper jag gräsmattan försöker jag hitta bästa spåret med trädgårdstraktorn.
Du är inte rädd?
-- Den dag jag känner att "nej, jag törs inte", då slutar jag direkt. Men jag vill absolut köra vidare. Jag har alltid varit intresserad av bilar och det känns som en dröm att ha fått den här chansen.
Han är flitigt använd som föreläsare och mental rådgivare med ett ständigt återkommande tema: "det är aldrig för sent att ge upp, däremot är det alltid för tidigt".
Thomas Fogdö är själv ett alldeles lysande exempel på just detta.
Det är onekligen rätt fränt.